Pesto

Den senaste tiden har varit uppåner men en sak har jag gjort iaf; fusk-pesto på ruccola. Jävla bra och gott! Ta en ask ruccola, en deciliter solroskärnor, en till två vitlöksklyftor och mixa ihop, spä med olivolja till önskad konsistens, smaka av med salt och peppar, klart! Vi har också gjort redd zuccini-soppa, fattiga riddare och hur mycket krutonger som helst efter ett franskbrödstillskott på tre limpor..  Jag har lyckats få det som i folkmun kallas för hälsporre (det här alltså) därför att kombon av dåliga skor, mycket vikt och ökat gående (dvs jobbet) har gett mig inflammation i senan under foten. Typiskt obra. Typiskt jävla klantigt. Oh well det blir fotriktiga tant-skor för hela slanten (och en god anledning till att rensa ut alla skor här hemma) Nu ska jag halta iväg ;)

Tyst

Det surrar inuti. Tystnar. Går över bron en gång till, utan alkohol den här gången och mycket mycket tidigare på kvällen. I gengäld får vi stanna oftare än gången innan. Men huvudsaken är att vi kommer över. In alles tar det oss kanske tjugo minuter att ta oss över Göta älv bron men det känns som tusen år samtidigt känns det knappt alls. Morgonen efter går jag på ett möte jag har fasat för men det går bra, över förväntan och personen som tittar tillbaka på mig i fikets spegelfönster ser inte ut att vara..jag? Jag ser en kompetent persona, någon som väger ord på guldvåg och som plockar ner sitt hysteriska sällskap men efteråt..idag, igår känner jag mig helt förstörd. Det känns lite som när jag gick in i väggen för fem år sen typ. Det känns också lite som att ha utfört någon slags excorsism. Jag förstår att stressen över det som nyligen har hänt börjar ta ut sin rätt och om jag fick bestämma skulle jag tex åka hem till B. och sova bort en hel helg under hans kedjetäcke och i trygg förvissning om att sömnen är min vän precis som han är men helt ärligt; jag har inte tiiiid att bryta ihop, inte tid att, som idag, gå fram till ytterdörren åtta (8) gånger och inte komma ut genom dörrjäveln :-/ Ingen tid till att som igår, snurra omkring hemma utan att lyckas åstadkomma ett uns av någonting. Egentligen började det redan i förrgår när vi skulle fixa nya id-kort (vi har inte bytt identitet ;)) och allt gick så infernaliskt långsamt i huvudet efter det. Insåg rätt snart den dan att jag var inkapabel att dyka upp i tid eller öht alls. Det kan inte hjälpas, det känns som ett sådant stort nederlag att vara tillbaka. 

Tempoväxlingar

Vanliga människor lyckas fokusera på flera stora uppgifter per dag. Jag lyckas inte. Än.

Blodsmak

Firar min farmors dödsdag med att gå på konsert med Amanda Jensen och äta sockervadd. Firar är väl att ta i men hedrar. Bryter såklart ihop stundtals under hela jävla dan. M. och M. är med. Vi vinner 2kg toblerone (farmor gillade dom) å center (en annan av hennes favoriter) Hon gillade gröna kulor också. Idag känns det.. inuti men drar iväg till jobbet iaf. Har även Sören här. P. blir så trött på hemvägen (efter agilityn, blodpuddingssöket å valpvaktandet) att han sackar efter å går med myrsteg så jag bär honom en bit utan att han krånglar å protesterar. Det går bra. Jag är så trött att jag har blodsmak i munnen. Nu ska jag försöka ta igen mig lite. Har fått ett rit-uppdrag, RoligtRoligt!

Puh

Det var meningen att jag skulle gå på en grej igår där väldigt mycket av mitt förflutna var men jag föll på mållinjen. Stannade kvar i en park utanför å ringde min vän R. som var på ett annat ställe å gick dit efter ett tag. Jag måste bara säga att folk..dom roar mig inte längre. Jag avskyr att vara ute å "ha kul". Jag hatar att bli ett objekt som jämförs med andra kroppar. Tycker inte om intim gränslöshet(s) förstår mig inte alls på det fyndiga med att betala dyrt för att sen stå å skrika varandra i öronen till hög musik. Jag hatar människor.

..!..

En bra helg. Orosmoln som skjuts åt sidan. Fin-besök och matlagning. Hänger med pälsiga varelser. Grillar bland okända. Raljerar lagom. Övar övar övar på fingersättningarna. Och nu: kaffe!

Godhet

Nu vet jag hur goda människor blir onda om jag vågar mig på att vara så svart eller vit.  Helgen har förflutit i stillhet och i avsaknad av eg intresse för någonting alls. Imorgon har jag något jag m å s t e göra; gå till vårdcentralen å fylla på astma-recepten. Senare är en helt annan fråga. Jag har sett/drömt om en vit greyhound-varelse. Mina nerver sitter (nog) utanpå. Måste ta en paus, en semester utan att göra något alls, inte prestera å inte tänka så förbaskat. Men det är lättare sagt än gjort för en (ny) nybliven arbetsnarkoman ;)

...

När jag moppar golvet känner jag plötsligt hur jag börjar gråta. Det finns ingenting jag kan säga som får dig att stanna kvar. I N G E N T I N G. Varför gör det alltid så ont inuti när människor går? På fredag får jag (nog) ta hand om en ny hund i några månader. Världens sötaste lilla hund. Alltid något.