Pyjamas

Jag har velat ligga lågt, inte synas, inte höras och inte bry mig. Lyckligtvis brukar den taktiken inte funka. Som igår när jag gick i skydd för någon som blev utsatt för dåligt beteende från någon helt annan och vet ni, jag älskar mig själv för att jag vågar göra så. Att få människor att känna sig sedda. Att orka bry mig i praktiken och inte bara teoretiskt. Idag skulle jag klippa klor på en s:t bernhard, fifan va svårt det va, jag må träna på gym! Jag håller på att fundera på det här med dåligt självförtroende vs dålig självkänsla apropå helgen för min egen del. Försöker definiera och sätta ord på vad det var som hände, i mig, som gjorde att det blev som det blev. Inte helt lätt. Och mitt rum är färdigt! Det är så jämrans fint att jag får knottror på benen. Alltså seriöst hur fint som helst. Ska ha pyjamas-inflyttings-party tror jag, om jag har några vänner kvar haha ;) Tom R. som brukar va så himla kritisk kastade sig på sängen å utbrast; vad fint, en personlig prägling och snygg tapet. JA tack å amen på det.

Hepp Hepp

Idag när jag skulle hämta närvaro-rapporten fick jag för mig att jag skulle gå dit istället för att vänta på bussen. För några år sen hade jag a l d r i g hunnit dit på mindre än en timme, trots att det inte är särskilt långt dit egentligen. Men idag hann jag fram, på mindre än en kvart (!?) innan bussen körde ikapp mig. Otroligt. Sen gick resten av promenaden av bara farten. Väntade in soc lunchtid å promenerade två å en halv timme på pin kiv, för att det var skönt att röra på sig. Har dragit på mig en urinvägsinfektion i början av veckan så jag gick, kors i taket!, till en läkare som konstaterade att känningarna var riktiga och att det var blod i. Inte undra på att magen kändes som en uppsvullen ballong dan innan. Glad att jag vågade mig iväg också men jag hade som inte tid att vara hemma å va sjuk för i torsdags stod jag kl. 07.00 på praktiken, hepp. Ikväll har A. varit här och ätit kex, vi har gjort fusk-tatuerinagr och jag har rensat ut en massa saker som jag inte längre vill ha, gamla projekt å papper som ingen jävel blir glad av. Imorgon kaféstäd å samkväm på kvällen, wiiii :)

Namnlös

Det har hänt mycket sen sist. Jag har insett att jag inte längre är så förtjust i att dölja mig bakom alias. Som det här blogg-namnet tex. Jag är varken mot allt eller för inget längre. Livet ter sig inte lika svart eller vitt som innan. Förändringen började när jag inte längre såg på mig själv som sjuk jämt. Jag är väl förihelvette inte mera sjuk än någon annan. Det känns som att jag har hittat en slags balans där jag kort å gott får vara Sea. I början kändes det lite otäckt men nu känns det mest bra.. Har även insett vikten av att hänga med folk som gör en glad, och särskilt nu när jag är bara jag.

Renoveringen av undantagsrummet fortsätter. Holy muthafukker va trippat det blir. Som en lugn, väldigt kitschig och något droghallucinationsartad tavla. Jag å A. tapetserade (det hade vi aldrig gjort innan men det gick bra ;D) i måndags. Med mönsteranpassning. Åh det är så himla fint! Föreningen har haft påsk-öppet,jättegod mat som vanligt å glada gäster (dom flesta iaf) Var på en bra scrap-introduktion som gjorde mig inspirerad.  Jag målar om en stor lykta i lila och jag bygger saker, inser att jag visst det kan vara petig å noggrann å göra ett bra jobb. Nu har jag promenerat sönder min steg-räknare också, hejja mig. Vid 45 000 steg sa den tack å goodbye ;-P

                                                   Ett av mina kort från scrap-introduktionen



Jag har fått nya strategier; be om en kram istället för att trycka i mig snask tex, att ha ett tydligare ledarskap inför hundarna och jag har lärt mig att klippa klor. Baksidan av allt det här fokuserandet av mig själv i det närmaste gör att jag känner mig så..distanserad och litelite elak. Men skiiiiit i deeeet. ;-) Jag försöker intala mig själv att andra människor i min bekantskapskrets också fokuserar mest på sig själva och att det ändå funkar bra. Saken är den att den här kursen jag går nu är den första kurs (och på våren dessutom!) som jag verkligen,verkligen, vill klara av och förresten inte bara klara av. Den första kursen jag vill göra med bravur.

Om

..att våga börja om. Började måla om lilla rummet igår. Ljust ljust rosa är färgen vid fönstret men mest vitt och det är när jag står där med folkölen i handen som det slår mig att det för mig mycket handlar om att våga ta plats, min aversion mot rummet i sig. Inte sen jag var barn har jag haft ett "eget" sovrum. Jag har alltid försökt kombinera mitt arbete (främst konsten) med mitt hem och det gör jag väl fortfarande iofs men det känns på ett annat sätt,inuti. Det känns stort. Och jag inser också att allt det här drar upp en massa känslor och att det finns en väldigt god poäng i att få göra det prick så som jag vill ha det. Lyckan fortsätter stå mig bi; på sista kvällspromenaden hittar jag en piedestal i mörkt trä med lätt svarvade ben som jag har letat mig blå efter. Tack tack snälla grannar återigen. Idag har vi varit i huset och målat. Fint blir det! (Första juni är det meningen att vi ska öppna, hjilp!) Imorgon blir det praktiken igen. Trodde aldrig att jag skulle säga det här men jag längtade faktiskt till att veckan skulle starta hela helgen,haha. Tänk om jag någon gång kommer att älska rutiner,hade ju varit lite spännande.. ;D