Livet efter Barbro

Här har jag inte skrivit på evigheter. Sen sist har jag begravt min lilla mamma, tagit farväl av en bästa ovän som visade sig vara en ovän på riktigt, börjat bearbeta det outhärdliga, haft några jobb, stirrat in i väggen hundra gånger om och fått hem min ena hund i en urna. Barbro dog nu i vinter av en hjärntumör. Han var sitt vanliga trumpna jag och tio dagar senare så fanns han inte mer. Jag har hans aska i min bokhylla. Och jag vet inte hur jag klarar mig utan honom. Jag jobbar på och har börjat ta tag i saker jag varit så jävla rädd för alltid. Om fem och en halv timme sitter jag hos tandläkaren. Bara en sån sak. I mars ska jag, äntligen, prova ut ett tyngdtäcke.