Fröken_Allt_eller_Inget

Är en häxa av födsel och ohejdad vana. Har slutat be om förlåtelse för min blotta existens. Lever nära staden och djuren. Intuitiv, konstnärlig, envis och någon att hålla sig i när det gäller. (All annan eventuell likhet med verkligheten är en slump,personerna jag skriver om är fiktiva karaktärer och enbart en produkt av min fantasi. )

måndag 25 juni 2012

..

Människor svälter. Det är krig och katastrofer. Misshandel och våld och skräck. Och jag,jag får panik om det tex regnar för mycket eller om jag tappar bort ersättningsbara saker. Någonstans blev jag felprogrammerad som blir så förstörd över förhållandevis så lite. Uppsträckning anbefalles å det bestämdaste.

måndag 11 juni 2012

Baka Baka liten kaka

Idag. Jag kom iväg till huset. Tack du store tid för tidiga morgnar som gör att en slipper tänka så förbaskat. Hamnade på världens kalajs i helgen, var ute å vandrade till fyra på morgonen via ett ställe som kändes som att komma hem förutom priserna. Spenderade mina sista kronor där, alldeles lagom fantastiskt oansvarigt. Det var länge sedan jag gick ut själv och dansade. Najs. Dan efter var det möte som jag, kors i taket, kom iväg på. Å idag ska jag göra en sån hära äppelkaka (vegansk då äggen är slut) Gjorde en apelsin- och jordgubbskaka häromdan som blev så fasligt god att jag nästan ångrar att jag åt upp den O_o HAHA

lördag 9 juni 2012

...

Det tar mig ungefär fyra dagar att "komma ner" efter mötet. Fyra (4!) dar.. Det känns inte så..rimligt? Jag klarar inte av att jobba mitt pass uppe på kaféet å jag klarar med nöd å näppe av att gå till jobbet tre dagar av fyra. Jag får ett vetemjöls-skov. En gråtmildhet jag inte längre är van vid. Ett dansant besök i fiendeland som jag senare i veckan får reda på är nedläggningshotat. Det väcker något inom mig. Ska jag försöka igen? Jag lånar en afro-peruk av fina H. Tänker att om jag ändå bara..hade v-formade jeans skulle allt ordna sig. Någonstans. Någon gång. Jag blir fadder åt en hund. Jag känner hur det inre modet vittrar sönder, det enda som gör skillnad egentligen är att jag inte berättar det för någon, förutom såhär, långt efteråt. Jag får tillstånd. Avstånd. Lär pojkarna fot, backa å stanna. Jag reder mig. Nog.

fredag 1 juni 2012

Man vänjer sig

Jag försöker vänja mig vid en massa saker, att ha kläder i rätt storlek tex, att P. redan fyller sex år idag, att jag har en kjol med "riktig" linning och knappar, hejdå muddar, hejdå håliga favorit-plagg, att jag är kompetent, kan prata med chefen utan att stamma, jag försöker vänja mig vid att få dom här microsammanbrotten igen, att inte prata med mina bästisar, att gå iväg mitt i ett panikångestanfall, att öht ha ett j o b b att gå till, eller två in fact, att vänja sig vid att nervositeten inuti inte syns utanpå, att ha tillgång till ny teknik, kunna lyssna på ambient utan att bli rastlös, jag försöker vänja mig vid döden, vid att leva, vid att hålla mina löften, vid det här som har blivit jag, att glassa omkring i rosa sneakers utan att dö av skam.