I can´t wait

Hej. Lilla avsomnade blogg :) Det här är läget just nu I can´t wait Fransar mot kind, drömmar om avgrunder, balkonghäng, A. å jag bar hem en söt liten två sits-soffa i rutigt som liknar en puss, kramar spöken, dansar på somligas gravar, stuvar om så att allt får plats, dricker kallemuchos, får besök av R. å har en improviserad jul-i-juli-fest (bra då är det avklarat) ser på tillförsikt, pratar nära med vänner, tränar hundarna, dansar i smyg. DrömSemestern vore att åka till en annan stad och sova i sträck, sju kvartar i minuten på ett ungefär, hjärtat drömmer sig till Europa istället, kroppen vill stanna hemma.. Allt du vill göra där kan du faktiskt göra prick här.

Ton

Först av allt: varför gillar jag dig? För att du kan använda magen som trumma å jag kan gissa (rätt) på vilka låtar du spelar. Sen. Ett brev med otrevlig underton. Ett problem i min mail-korg. Gratis-soffor å saftkokar-planer. Katten visar sig från sin bättre sida (kors i taket) å jag ligger hemma förlamad i "allt som hade kunnat vara/allt som aldrig blev"ångest. Två årsdagar som avlöper någorlunda väl. Kokar fluff till oturs:tårtan senare idag (fredag den 13e juli) På lördag finhäng, apor-tapeterna som ska upp å tavlor som ska ner. Lådor som ska målas och ventiler som ska tvättas.

Fan.

Det börjar närma sig. Första årsdagen av flera. Redan två milstolpar avklarade men bävar för resten. Syr ihop, slutar sura över gammal ost, ber om nåd å gråter mig igenom nätter. Somnar med glasögon och mobilen i händerna, vägrar inse att orden som förut dansade sitter som sten inuti, och dagen som gryr. Alldeles oändligt jävla utstuderat skit-långsamt. Jag växer för varje andetag, livrädd att ge upp, falla tillbaka och omslutas av mörker. Rear ut det som var jag för bara en sommar, en hel livstid sen. På många plan är ordningen återställd på andra helt åt helvette krångligt. Möter folk som vill ta min själ och motar bort dom. Med min hjälp kommer ni inte till helvetet- jag kom precis därifrån, tack så mycket. Bockar och bugar med mössan i hand. Sitter med vännerna på den magiska balkongen, oavsett väder, oavsett lugn. Får en fråga; "...så vem är du egentligen..?" Jag får en mikrobabylonisk livskris och lyssnar in mig på elektronika. Syntslingor som svävar och som för mig framåt i handlingen fast jag egentligen inte vill.

Blå

Inatt färger jag mig blå igen. Tar tillbaka en massa saker nu som andra har försökt ta över. Inser mer å mer att det är jag som är den roligaste jäveln som gått i ett par skor,som jag känner. Har tidigare aldrig tagit åt mig av den 'äran'. Känns schysst att änteligen ha fattat nått. Jag börjar ta till mig sorgen efter att ha skjutit den framför mig rätt länge. Å jag börjar förstå mig på det där med att sippa på konjak å sjava omkring i pyjamas. Å idag fick jag den d ä r kontakten med B. och P. som jag så länge velat ha å jobbat på. Supernajs!