Idag på väg till sista kursdagen kom jag på att jag skulle tömma mobilen på allt elakt som jag har sparat. Ganska dumt eg att spara det som folk skriver när dom är arga men en gång i tiden, när folk fortfarande tyckte att det va exotiskt med sms började jag spara på dom. I svängen med kulturföreningsjoxeriet var det plötsligt toppen med svart på vitt av vad folk hade sagt i form av text. På 160 tecken hinns det med en hel del faktiskt, mer än en tror i själva verket. Och även om jag raderar dom så görs ju inte dom orden ogjorda i alla fall. Hur som helst. Sista dagen på HUNDkursen alltså. Första kurs öht som jag har haft 100%-ig närvaro på. Hundra procent! Helt fantastiskt! Och dessutom fick jag bra vitsord, jag, som inte ens kan hund, trodde jag.. HoHo tugga i er det här alla olyckskorpar:
JAG ÄR NÖJD SOM FAN. Resten av dagen gick också bra, sorgligt att säga hejdå till alla hundar på praktiken fast jag sa mest tack, tack för att jag fick öva på er älskade, tålmodiga varelser å tack till fröknarna å tack till dom som bestämde att jag skulle få gå kursen öht. Sen gick vi på avstämningsmöte, liiite jobbigt men helt okej. Jag har ett bra team bakom mig som stöttar upp mig. Och jag stöttar upp mitt team i min tur. En ren jävla lyckoträff att vi träffades just nu i den här perioden av våra liv.. Jag skulle vilja tacka alla dom (hund)människor som har inspirerat mig och som har trott på det här (även dom som jag inte längre träffar av olika skäl). Tack hörrni, det värmer.
