.

Förväntansångest.
Beredd på nerköp, uppsving
tokeri och rationalitet.
Att komma till ett slut. Äntligen.

.

Det går bra nu. Hittar tillbaka till mina linjer, mina ord och till mig själv.

...

... På andra sidan, dit jag aldrig trodde jag skulle befinna mig, utan "hemma" och utan ön och utan styrsel men jag klarar mig, hankar mig fram på vatten å cigg, kallt kaffe i blodet, ångest till frukost och ramsor som är befängda och plötsligt uppenbara det sig någon som ser en å jag förvandlas till vax, till aska och snö, till allt som jag en gång velat, kravlar omkring i ett limbo, med en känsla av frihet och styrka och att det fortfarande finns hopp i den här skadade gods-kroppen och att det aldrig går att ge upp, det ligger inte för mig helt enkelt. Känner mig som 17? Ja sjutton it is. I min fulla kraft och obändlig. Även om. Så fantastiskt fint.