Fröken_Allt_eller_Inget

Är en häxa av födsel och ohejdad vana. Har slutat be om förlåtelse för min blotta existens. Lever nära staden och djuren. Intuitiv, konstnärlig, envis och någon att hålla sig i när det gäller. (All annan eventuell likhet med verkligheten är en slump,personerna jag skriver om är fiktiva karaktärer och enbart en produkt av min fantasi. )

fredag 27 maj 2016

.

Jag börjar rota mig. Det är jävligt bra.

söndag 8 maj 2016

Saknaden

Sju månader sedan Primo dog. Helt ofattbart.  Jag saknar honom så väldigt mycket, ord kan inte beskriva hur ont det gör. Fortfarande. Det är en bottenlös sorg och ett elände och en drivkraft på samma gång. Hjärtskärande.

torsdag 5 maj 2016

Fröken K.s äventyr

Hej baberiba,  första utfallsfria promenaden inne i stan med Korvin idag! Slapp munkorg och hon höll kontakt med mig genom folkmassor och cyklande hundar. Det här är stort!

måndag 25 april 2016

Miljöombyte

Jag har bytt stad.  Trodde aldrig att jag skulle lämna Göteborg bakom mig.  Jag ville så gärna ha kvar den där staden i mitt blodomlopp. Nu är jag hundra blåmärken därifrån och till evigheten. Jag kraschar in i gamla mönster, nytt folk och andra saker. Det är bitterljuvt just nu. Väl medveten om att du aldrig fattade hur jag menade eg. Jag sover mest,  bygger ny flock med djuren och dricker te och går långsammare promenader än vad stadspulsen här mäktar med. Saknar fortfarande ett nytt sammanhang att verka i och är samtidigt så envist trött på alla människor. Jag antar att jag har gått in i läkeprocessen. Hårdare arbete och mer tid emellan så kanske sveket från dig går över. Kanske.

torsdag 4 februari 2016

...

Det sköljer över mig, alltsammans. Det känns ganska fint. Ändå.

fredag 27 november 2015

Rötter

Jag har växt ifrån så länge att rötterna är svåra att få upp. Känner mest att jag måste få en paus, en respit, en tillflyktsort och sätta m i g däri, den jag är och den jag vill bli och har varit i ett rum och se vad det kokar ihop till, ändå. Så jag tror att jag vågar ta steget till det. Så jävla fkking läskigt men ja. Låt det gå vägen.

tisdag 10 november 2015

Primo 8/11-15

Nu är det nästan två dygn sen min fina lilla hund, min första hundkärlek lämnade mig. Det är så tomt utan dig, hjärtat. Jag önskar att jag hade kunnat följa med dig dit du skulle nu, älskade lilla pälsfarbror. Tack för allt du lärde mig om hundar och lojalitet, alla glada upptåg och förtroende för okända människor, andra hundar och kansiga katter. Tack för att jag fick ha dig i mitt liv, jag älskar dig.