Om

..att våga börja om. Började måla om lilla rummet igår. Ljust ljust rosa är färgen vid fönstret men mest vitt och det är när jag står där med folkölen i handen som det slår mig att det för mig mycket handlar om att våga ta plats, min aversion mot rummet i sig. Inte sen jag var barn har jag haft ett "eget" sovrum. Jag har alltid försökt kombinera mitt arbete (främst konsten) med mitt hem och det gör jag väl fortfarande iofs men det känns på ett annat sätt,inuti. Det känns stort. Och jag inser också att allt det här drar upp en massa känslor och att det finns en väldigt god poäng i att få göra det prick så som jag vill ha det. Lyckan fortsätter stå mig bi; på sista kvällspromenaden hittar jag en piedestal i mörkt trä med lätt svarvade ben som jag har letat mig blå efter. Tack tack snälla grannar återigen. Idag har vi varit i huset och målat. Fint blir det! (Första juni är det meningen att vi ska öppna, hjilp!) Imorgon blir det praktiken igen. Trodde aldrig att jag skulle säga det här men jag längtade faktiskt till att veckan skulle starta hela helgen,haha. Tänk om jag någon gång kommer att älska rutiner,hade ju varit lite spännande.. ;D