Namnlös

Det har hänt mycket sen sist. Jag har insett att jag inte längre är så förtjust i att dölja mig bakom alias. Som det här blogg-namnet tex. Jag är varken mot allt eller för inget längre. Livet ter sig inte lika svart eller vitt som innan. Förändringen började när jag inte längre såg på mig själv som sjuk jämt. Jag är väl förihelvette inte mera sjuk än någon annan. Det känns som att jag har hittat en slags balans där jag kort å gott får vara Sea. I början kändes det lite otäckt men nu känns det mest bra.. Har även insett vikten av att hänga med folk som gör en glad, och särskilt nu när jag är bara jag.

Renoveringen av undantagsrummet fortsätter. Holy muthafukker va trippat det blir. Som en lugn, väldigt kitschig och något droghallucinationsartad tavla. Jag å A. tapetserade (det hade vi aldrig gjort innan men det gick bra ;D) i måndags. Med mönsteranpassning. Åh det är så himla fint! Föreningen har haft påsk-öppet,jättegod mat som vanligt å glada gäster (dom flesta iaf) Var på en bra scrap-introduktion som gjorde mig inspirerad.  Jag målar om en stor lykta i lila och jag bygger saker, inser att jag visst det kan vara petig å noggrann å göra ett bra jobb. Nu har jag promenerat sönder min steg-räknare också, hejja mig. Vid 45 000 steg sa den tack å goodbye ;-P

                                                   Ett av mina kort från scrap-introduktionen



Jag har fått nya strategier; be om en kram istället för att trycka i mig snask tex, att ha ett tydligare ledarskap inför hundarna och jag har lärt mig att klippa klor. Baksidan av allt det här fokuserandet av mig själv i det närmaste gör att jag känner mig så..distanserad och litelite elak. Men skiiiiit i deeeet. ;-) Jag försöker intala mig själv att andra människor i min bekantskapskrets också fokuserar mest på sig själva och att det ändå funkar bra. Saken är den att den här kursen jag går nu är den första kurs (och på våren dessutom!) som jag verkligen,verkligen, vill klara av och förresten inte bara klara av. Den första kursen jag vill göra med bravur.