Fröken_Allt_eller_Inget

.

2012-02-13T23:07:00.002+01:00

Tid som läker, som bäddar in en, som stoppar upp å som drar igen. Jag tror att du älskar mig som mest när jag inte är här. Just nu orkar jag inte med någon distans. Hungrig å trött å träningsvärk i hjärnan. Jag kanske inte klarar av det här tempot länge till..? Vad händer då? Någonting.

StadsFobin

2012-02-12T01:44:00.002+01:00

Vars ska jag börja? Jag såg henne sitta i trappan. På vilobänken. När jag stretade uppför med tunga väskor igår. Samma bänk vi släpade fram å tillbaka upp å ner för trapporna hon å jag. Kände noga efter på tåget upp, tack sömnen för att du kom å räddade mig, efter dom där känslo-trådarna som så ofta gör att jag drar mig för att åka hit. Sen drack jag lika dyr vanilj-latte som frukosten kostade mig nästa dag. Mina klena nerver sa till resten av mig att nycklarna inte passade i dörren. Inser att jag hellre satt, sprängd av kissnödighet, på samma bänk där hon satt så många gånger och pustade ut, därför att.. jag inte vågade gå in i lägenheten själv. Sen kom pappa å vi drack kaffe. Sen åkte vi på tur. Till Tyresö på jobb. Å så åkte vi till farfars nya ateljé. Upp i lägenheten igen å byta kjol å sen åkte jag hem till B. Bästa ovännen var där å drack öl. Bitterljuvt. Som att vara tillbaka i Solberga, i den där ettan han hade förr, igen, 19år å utan att ha ätit nått på flera dar. Lyssna på punk. Skelettet som stack ut ur skinnet å älskade farmor som försökte tvinga mig ur matvägran. Jag led. Och jag grät. Gud så många gånger jag satt hemma hos B. och grät. Min historia speglar sig i varje gathörn, som ett hån och som en nödvändighet. Jag minns. Jag skäms.

Innan jag somnar stirrar jag in i allt det svarta, ser det i vitögat och omfamnar rädslan. Klart jag bryter ihop ung hundra gånger där och då. Skrattar hysteriskt. Fast tyst. B. lärde mig att gråta med ett öga för länge sen, när vi fortfarande var ett par. Den här gången när sömnbristen tvingar mig i säng, fast jag inte vill, i dubbla långkallingar å vantar, tjocktröja,tre täcken å en kär vän på vardera sida om mig med händer som tar emot om jag faller anar jag att jag har kommit hem.

Upp i ottan för att ta mig till kursen, äntligen. Ute i god tid för bussen ut hit går bara en gång i timmen eller så. Åker från lägenheten med sovande vännerna i, via gamla stan, sex på morgonen.. hämtar upp packningen..fixar lite, tar adjö igen å igen å igen. Kommer till Ropsten. Höga trappor. Ingen hiss som funkar. Tar mig ut på Lidingö med hjälp av det lilla lilla tåget istället. Filosoferar över hur tiden är som ett sträckt gummiband ibland. Till slut, efter sju bedrövelser och två bussbyten är jag äntligen framme. Rummet är fint. Receptionisterna sura. Jag ser dubbelt och får ett bryt i soffan och jag hör hennes röst när hon låg på IVA dom första dagarna. "Jag vill inte", mitt motto som jag har haft så länge jag kan minnas. Ingen ser. Det händer ju på insidan. Prick som det brukar vara i den här stan. Föreläsning, stavgång, lunch och yoga på det. Mellan sista passet och middagen tycks det mig som att jag är homefree. Så fåfängt. När jag fattar att anledningen till, att jag inte kan böja mig fram över bordet och fylla på glaset med Ramlösa, är träningsvärk känner jag mig nästan hysterisk men okej. Sen accepterar jag faktum, att kroppen säger till och att jag lyssnar, har just inget val, där och då och att jag har kommit så jävla långt bara genom att ta mig hit. Planerna på hårdrocksfest faller som ett korthus. En 3kms promenad i kylan å mörkret gör jag ogärna igen å så buss på det, krångla hit å dit, omväg på omväg.för att sedan ta mig tillbaka. Nej. Jag umgås med M. via nätet (Lilla hjärtat) och med D. Jag accepterar att jag inte kommer att träffa B. å Bästa ovännen å pappa mer den här vändan men att jag kommer att komma tillbaka hit. Att få chansen att skapa sin egen relation med en stad som jag så länge hatat.känns helt fantastiskt Hon var alltid mån om mig, på det sättet, lilla farmor. Att ge mig tusen möjligheter igen och igen och igen. Som jag sa när jag åkte hemifrån; En kan inte gå omkring å vara rädd prick hur länge som helst.

Hundring

2012-02-08T02:19:00.000+01:00

Ju mer jag tänker på det desto mer vill jag gå hunddagiskursen. Idag har vi varit på studiebesök på hundakademins dagis ute i Askim, där hundarna går i flock-en bra upplevelse (förutom att vi var tvungna att åka över höga bron..men tom det gick bra!) Mäktigt på någe vis att träffa en tjugu hundar åt gången helt utan stress. Ju mer jag tänker på det desto mer vill jag förkovra mig. Matematik A kanske? Eller Arbetsrätt? Eller ja.. Vi får gå på NTI om vi vill under tiden som projektet är. Det går bra nu. För att jag har bestämt mig för att det ska det. En vän sa till mig bara häromdan att jag aldrig kan låta något vara. Det är också sant. Jag vet inte hur en gör? Och vill en bli en känslokall jävel? Nope. Imorgon kanske jag å gubben ska på cirkus cirkör. Klart är iaf att jag ska prova baddräkt (till kursen i helgen, också asnervigt), installera min nya fejkbrasa jag fick av A, gå till skogen med killarna och städa. Herre min goth, vad är det som händer? Jag VILL städa ;)

Kisseri Kissera

2012-02-03T13:44:00.000+01:00

Kampen mot inomhus-kisseriet har påbörjats. Igen. Har modifierat skvättskydden så att jag slipper tejpa i pälsen runtom magen/ryggen. Tyget är tillräckligt väl tilltaget för att gå omlott.. Idag ska jag på möte så då får en se hur bra det går i praktiken. Lustigt egentligen att jag som upplever att jag kan noll om hundar ska jobba med det. Det trodde en inte, då när det begav sig. Har bestämt mig för att lägga annat åt sidan. Det är inte rimligt att jag ska lägga så mycket tid på ovidkommande saker. Egentligen spelar det ju ingen roll. Egentligen.

Punkt?

2012-02-02T04:51:00.001+01:00

Uppdatering en timme senare:
Kom på att jag kanske ljög. Egentligen känner jag att jag har växt ur mitt liv. Saker som tidigare var självklara har den senaste tiden visat sig omöjliga å vice versa. Är så förbenat trött på det här. Sättet vi möter varandra på som medmänniskor, sakerna vi pratar om, fokuset som läggs på vad andra tycker. Men skit idet lix! Ska på allvar se mig om efter något annat sätt att förhålla mig till min omvärld för som det är nu så funkar det inte så bra. Så förlåt mig, kära blogg, om jag skrämde dig. Det var inget.

Vanmakts-smak i munnen. Börjar känna att.. jag har växt ifrån den här bloggen. I början hade vi det så fint, bloggen å jag. Om det var något dåligt som hade hänt så skrev jag om det å om det hände något kul så skrev jag om det men nu....jag vet inte. Det handlar väl också om att jag vill vara mera privat men det är också en fråga om det fd självhatet som genomsyrar så gott som varje inlägg här. Jag har ju börjat se mig själv som frisk. Hur klokt är det då att ha det här väl synliga bagaget med sig?

Klad Hezt

2012-01-29T05:23:00.001+01:00

Jag är klad hezt. Har varit på återresa itillbaka till 90-talet. Jag å E. gick på synthfest inatt. Dansade sönder mitt knä å träffade obegripliga okända snubbar men det var det värt :) Två andra vänner från Sthlm var nere över helgen, supernice. Mera dans åt folket!.

Vila

2012-01-26T23:58:00.000+01:00

Mycket riktigt. Är så jädrans trött att jag däckar prick när jag kommer hem. Pratar med ledsna pappan och får ett bryt precis innan jag ska gå in på projektmötet. Undrar om andra får sådana här micro-bryt? Hysterisk gråt, tryck över bröstet å illamående som sköljer över en å går över på typ fem (5) minuter. Försöker lyssna på musik men förstår inte hur dom sjunger. Står vid en kaj-kant och tänker att isen aldrig brister, att jag skiter i allt, att jag vill fara åt helvette igen. På det hela en bra dag ändå. Idag jobbade vi på marknadsföringen och byggandet av agility-hinder. Imorgon vila, vila, vila. Betala räkningar, handla djurmat, skissa å städa. Tänkte mig upp till Sthlm i helgen men får nog backa. Eller jag vet inte. Vila är nog den bästa planen.

Flum?

2012-01-25T22:44:00.000+01:00

Sista kurstillfället med just den här målargruppen idag. Det flöt på fint! Hade ett bra avstämningsmöte och vi bokade in en ny tid för planeringen för den nya gruppen som börjar i mars. Sen gick jag å K. till Bt1:s öppna hus å käkade lunch. Jag räknar med att jag kommer att ha en grav mental baksmälla när veckan är över för imorgon är det ett nytt möte, denna gång med hunddagiset :) Alltså.. vars har jag varit dom senaste åren? Hur fasen kom det sig att jag blev.. ja..kompetent? Jag fattar ingenting..Fast det känns bra å så, bara lite ovant haha. Menneh, apropå mentala saker så; Det var en person idag som inte mådde så bra, som jag aldrig har träffat förut men som var där vi var å så fick jag en sån stark bild inuti mig när jag "läste" av honom som sa "det kommer att ordna sig, det blir bra, det som kommer" å jag var tvungen att berätta det, så prick innan, när han skulle gå, så lutade jag mig fram å sa det; "jag vill bara säga att.." Jag tror att han blev glad. Jag hoppas det men det verkade så. Sen frågade min kollega om det skulle gå bra för henne med men med henne blev det ingen inre bild om man säger. Det kommer kanske att gå bra för henne med ;) Jag märker det mer och mer hur jag öppnar upp inför andras energier, precis så som en gör när en läser av tex hundar men det har ju också att göra med att jag håller på å drar ner på sånt som "stör" å bedövar. Det eviga sockret exempelvis. Första veckan när jag la i bromsen kändes det som om hela bakhuvudet brann. Nu känns det något mer stabilt. Jisses. Det trodde jag aldrig att jag skulle skriva! Att något kunde kännas stabilt HAHA

Jahappja

2012-01-23T04:01:00.003+01:00

Jag kommer att bli ensam kvar om jag inte lär mig att hålla käften snart. VARFÖR kan jag inte bara va tyst?! Men det går inte..det är som att orden styr sig själva och jag orkar inte hålla tand för tunga. Det kostar för mycket energi men visst hade det varit praktiskt ;) Tex hade jag sluppit göra, folk jag gillar, ledsna. Det är bara det att det inte funkar så. Och hjärtat mitt brister varenda gång. Det enda som hjälper är:

Hårdare Arbete

.

2012-01-20T18:14:00.000+01:00

Jag har börjat läsa igenom mina journaler. Beställde ju hem dom nu i sista vevan med oförstående sjukvård. Sen ska jag bränna dom. Ja jag vet att det arkiveras och går att återskapas men det är en symbolisk handling. Ikväll är jag sysslolös och har lite panik över det. Konstigt hur fort en vänjer sig vid att ha fullt skägg i hundraåttio..

Hepp!

2012-01-18T18:48:00.000+01:00

Gick motvilligt på möte med lundbykajen. Fick VÄRSTA BRA erbjudandet! På fukking riktigt, helt otroligt. Jag ingår numera i ett projekt som går ut på att starta upp ett hunddagis i det här närområdet. En av målsättningarna är att kunna erbjuda natt-platser, en annan är kurser, omvårdnad, ekologiska produkter.. Det sa klingkling å så är ju flytet där igen. För en gångs skull känner jag mig lite hoppfull. Glad heter det kanske ;) Ska ändå söka extrajobb. Och måla köket gult. Måste fortfarande åka till Sthlm å styra med mina saker där. Men det fina med just det här är att det verkar vara så pass flexibelt att jag kan få igenom det. Bra, bra bra. Men tankarna på bron då? Ja. Jag tänker ärligt talat jämt på döden, 24/7, det är ingen skillnad egentligen. Jag tänker bara inte låta det ta mig.

!

2012-01-11T03:02:00.000+01:00

Imorgon blir vi evakuerade. Låter värre än vad det är men jag, M., katten å hundarna ska vara borta från hemmet i minst tjugofyra (24) timmar då köket ska saneras. Det är typ mjölbaggar där. Små små kryp som ständigt återkommer trots idoga städnings-raider. Nåväl. Vi ska bo hos A. och hennes pappa och jag är lite nervös. Det känns såklart bättre att vi åker i samlad tropp än var för sig men det känns..ja det känns odefinierat..stort. Andra saker: fick ett självmordsbrev i min mail i veckan :/ eller ett självmordsFÖRSÖKSbrev ska jag kanske säga. Från någon jag eg inte känner så väl men som hjälpte mig under en period när jag hade det kämpigt.. Som tur var fick jag tag på personen ifråga å kunde prata den tillrätta. Mest behövde den ventilera känslorna kring händelser som föranledde till det drastiska beslutet men jag skulle ju ljuga om jag sa att det var roligt. Såklart råkade jag lova den hjälp med en grej, men min dräng har också en dräng, haha. Och ytterligare annat: Jag har hittat ett forum där jag är bland likasinnade. Det handlar om HSP (och del två på samma tema) Sjukt intressant ämne och bland det första jag har läst som känns som "jag". Oh well det finns en FB-grupp också. Nu ska jag försöka varva ner och sova, Puss!

Rent hus

2012-01-08T18:38:00.001+01:00

När livet lägger sig tillrätta, hittar sina givna platser då är det lätt att drabbas av lätt panik but Don´t. Alla sitter ner i bussen! Har städat ur köket. Alltså HELA köket. Varje låda, varje litet hörn, varenda jävla pinal är diskad. Jag tog väl igen allt slashasande genom åren på en helg haha :D

2012-01-07T05:10:00.002+01:00

Blir helt knasig inuti huvudet av all tandvärk. Annars är det bra ;) Mycket intryck den här veckan som har gått. Har haft Sthlmsbesök och gått på flummiga möten och promenerat hela nätterna igenom.

!

2012-01-04T00:49:00.000+01:00

Min hund är knäpp. Bosse kissade i hundsängen å sen slickade han upp det kort efteråt. Varför, brukar hundar göra så??

.

2012-01-01T17:40:00.000+01:00

Nu kommer den. Sorgen. Jag minns ingenting längre. Vad var dina favorit-sånger? Jag försökte ringa men hamnade hos din telefonsvarare. När dom sköt upp raketerna undrade jag om dom väckte dig där i himlen?

Puss

2011-12-31T04:21:00.000+01:00

Det är rent vansinne blandat med trots som gör att jag är vaken nu. Ska upp om sex timmar och laga mat till föreningen och sedan kommer det att flyta på ända fram tills festen ikväll. Spelar mahjong. Tvingar mig själv att ta tillbaka det jag tyckte var roligt förut. Och det ä r roligt dessutom. Fruktansvärt frustrerande med. Kollar på biljetter till Stockholm och Spanien. Och Stockholm igen. Malmö kanske? Jag vill resa nyss. För att: förra gången vi hade gemensamma planer fick jag panik och flyttade. Den här gången stannar jag kvar mitt i och ser dig backa litegrann. Min bästa vän är så ledsen förexten. Det skär i mig när vi pratar med varann. Jag älskar så många och kan göra så lite. Och apropå fest. För första gången på länge har jag en klar plan över nyår som inbegriper fler människor än dom närmast sörjande. Det känns stort och knäppt och gör mig en smula nervös. Får något slags halvdåligt samvete när min andra vänner fortfarande irrar omkring å undrar om vi ska göra något sen kanske.. Det här är stort på riktigt!

Folk

2011-12-21T05:28:00.001+01:00

..folk alltså.. Det slutar ändå med att jag får be en vän med bra kontakter att hålla ögonen öppna så att det inte händer något fuffens. Å jag som tyckte att jag va en dålig förebild.. nåja. Nu är det så att jag ändå gör det valet.. det tillhör väl hela den här familjeprylen antar jag. Annars städar jag datorn å försöker komma på nyårspresenter. Första julen som en farmor inte ringer å frågar om jag inte ska komma "hem" :( så jag struntar i julklappar å tänker på nyår. Jag tycker ju eg bättre om nyår än jul i alla fall.

Sämst

2011-12-20T03:17:00.000+01:00

Jag är kanske en av världens sämsta människor. Idag kom det hem en brådmogen ung kvinna som behövde någonstans att bo å jag sa "Nej" ..därför att för ungefär ett år sen lät jag min dåvarande bästa vän bo här (under protest men hon hade ju ingenstans att ta vägen å är man vänner så är man..) å det där sket sig ju kapitalt. Nu pratar vi inte längre med varann :/ Det är som att hon vill sudda ut den där tiden, hur hon var innan med sitt gamla liv. Jag tillhörde väldigt mycket det där gamla livet insåg jag. Det senaste jag hörde från henne var ett elakt mail som hon skrev. Jag har skrivit 16 svarsmail som jag inte har skickat iväg. Jag kan inte med det bara. Så. Jag vågar inte göra om samma misstag. ..därför att för en gångs skull vill jag bestämma själv vem jag bor med och varför och hur. Men det känns hemskt såklart. Hemskt och cyniskt och inte alls bra. Och också sättet jag blev tillfrågad på: plötsligt stod det två personer i vår hall som frågade lite slarvigt om vi ville ha en ny inneboende, bara sådär som från ovan å därför var jag tvungen att säga nej rakt upp å ner i hennes ansikte. Om dom bara hade ringt innan..men nej. Till oss kan vem som helst bara stövla in å begära att vi ska agera korrekt. Det är förjävla skevt å jag är "the bad girl" igen,igen å igen. ..därför att jag har nog med att försöka ordna upp min egen å hundarnas å kattens å mina vänners å gubbens tillvaro ..därför att jag inte tillhör hennes skyddsnät egentligen ..därför att det bor två dysfunktionella personer här med en förkärlek för destruktivitet..

Ester

2011-12-13T03:24:00.005+01:00

Min mamma brukade sjunga skillingtryck för mig när jag var barn ur en välanvänd, sliten och tummad bok som jag tror att mormor har haft. Särskilt en sång som jag ofta bad om att få höra nämligen "Ester och Axel" som börjar såhär;

Så bister, kall sveper nordanvinden om stuguknuten den sena kväll.

I stugan sitter så blek om kinden en liten flicka vid spisens häll.

Den bleka hyn och de tärda dragen de vittna tydligt om sjukdom, nöd,

och hennes pappa har hela dagen för krogen glömt skaffa barnen bröd.

Å så hittade jag nyss en inspelning på youtube med just den. Inte världens bästa tolkning men ändå! Tidigare har jag bara hittat den med dragspel å utan text.. Här är den iaf. Den handlar om två barn där den ena (systern) dör av svält därför att deras pappa sitter å gråter på krogen efter sin avlidna hustru och sedan blir han frälst. Å som jag grät när jag hörde den, nästan varje gång men den var ändå den bästa. Kanske för att den var så rysligt, fasansfullt hemsk. Det finns många fina bitar i dom där gamla skillingtrycken. Mycket ond bråd död, jesus, passion och sorg. Jag önskar att jag fick tag på ett eget exemplar någon gång. Jag påmindes om den igen därför att jag å V. satt och tittade på en massa roliga/otäcka bilder på fina saker däribland bilder på barn från förr. Mycket av det vi tittade på påminde mig mycket om min mamma överlag faktiskt.. Jag kanske borde åka hem över jul i alla fall fast jag vet inte än om jag vågar åka någonstans överhuvudtaget. Och jag önskar att jag slapp gå på mötet kl.10 "imorrn" alltså om.. eh.. sex timmar HEPP!

Bara för att jag kan: http://hem.passagen.se/minata/texter/ester.html

-

2011-12-11T16:14:00.003+01:00

Det finns en sak jag har kvar innan jag lämnar den här soppan som kallas livet å det är att ha en fullvärdig relation på lika villkor. En kan kalla det en längtan efter en fullvuxen kärleksrelation där båda får plats och som får ta tid. Det är väl därför jag fortfarande håller mig kvar och vill fortsätta leva. Alarmberedskapen är påslagen till max och det är väl därför jag har dom här.. dystopiska.. tankarna. 1) jag har fått ett brev från PMH där jag är avslutad/dom kanske har skickat en remiss någon annanstans 2) den utlovade heltidssjukskrivningen på tre (3) månader blev halvtid fram till årsskiftet. 3) min sociala situation är uppbyggd kring kontakten med PMH tex min försörjning och min psykiska hälsa. Skit samma. 4) Avslag från bostödsenheten, Just nu mår jag för "bra" Jahaja 5) En vän kom till mig med ett prekärt problem som rörde upp många olika tankar kring det här med offer/förövare/utnyttjande/våld/maktmissbruk å det var då jag kom på det (igen) Du gillar ju inte mig "på riktigt" å det gör mig fortfarande vansinnigt förtvivlad. Det går liksom inte över.

Just nu

2011-12-08T02:45:00.008+01:00

Ibland får jag för mig att jag skulle kunna vara förvärvsarbetare. Som idag tex. Vi hade det andra tillfället på konstkursen. Fick klartecken om att fortsätta med den,jejj!! Galet bra faktiskt. En annan sak som är helt bisarr är att jag har fått lön eller hur man säger.."uppmuntringsbonus" för hälsocoach-grejen. Trodde först att jag skulle betala för att jag hade varit med hahaha sen slog det mig att jag inte har sett ett lönebesked på nästan tre å ett halvt år. Alltså DET är ju helt mystiskt. Jag har aldrig jobbat så hårt som under den här perioden tror jag. Tyvärr iom att jag har försörjningsstöd så blir det bara "vanliga" pengar, den där bonusen men ändå schysst att veta att det inte är lika mycket panik nästa månad med att få ihop det. ^_^ En vän skickade en låt som fick mig att hitta den här som också är så bra så bra. Och jag sover så mycket att jag får huvudvärk. Och suget efter just svartpeppar är starkt. Ersätter kaffet med starkt indiskt te och sånger av Owen. Gör svarta julkort. Det är som att det sitter en skål på framsidan av själen som jag gråter i men resten av mig känns okej, tom och lite glad. Till och med det. Och katterna börjar komma fram till mig igen för jag stänger inte av mig längre. Hej mig-jag har saknat dig. Och vet ni vad? Jag har lagt av med utifallatt-burken! Numera reser jag med lätt bagage utan piller "som kan va bra att ha" Well..fortfarande tablettfri. Jävligt skönt.

.

2011-11-30T20:51:00.003+01:00

Jag.Du.Njurvärk. Tandhalsont.Pengastress. Andra idéer. KungaCollage. Spejsade socionomer,vars får dom allt ifrån?, undergivna esoteriska tankar, isolering, te,vittriol å kex, varsamhet, korta sekvenser, säkert!, 20.000 steg per dag, själslig närvaro, pysselsättningar, julklappsinslagning, inspiration... NU NU nU!

!

2011-11-25T02:56:00.004+01:00

Vi sitter nätterna igenom och pratar om döden. På dagen går jag i kölvattnet av den andra ångesten, den klibbar sig fast vid mig som röklukt. Jag kan inte sitta still och gråter för öppen dörr. Sover och röker och dricker folköl och sover igen. Spelar vändtian å dricker kaffet svart. Du är den första (snygga) man jag inte försöker förföra. Jag har känt dig i hela mitt liv och vet redan om att vi har älskat varandra sen dag ett. Vår tid är inte nu. Just nu är jag bara en etapp på din resa till värme och berg och klar luft. Kamratskapen smittar av sig. Jag vågar nytt jag aldrig tänkt på innan. Hittar ord för saker jag trott var glömda. Skriver brev till dom lösa trådarna jag har i livet. Skriver ett resebrev till dig att läsa på flyget. Skriver å ritar å skattar så att jag får ont i magen. Vi tramsar om allvarliga ting så pass att tom tramskungen no. 1 tröttnar å går å lägger sig. Det är första gången som någon säger öppet att jag är både fyndig och smart utan att någonsin skratta bort det. Jag är så jävla tacksam för dom här två veckorna,hjärtat.

...

2011-11-21T19:08:00.003+01:00

Klart att det händer andra saker med substans än mitt eviga krig med sjukvården. Det hinns med så mycket just nu att jag knappt hinner med mig själv. Och det känns roligt! Det är många bra möten och samtal. Många fina blivande minnen.

.

2011-11-11T17:45:00.002+01:00

Nähä. I receptionen på mottagningen ställer dom sig helt frågande till att jag _inte_ har någon tid för det står ju där, inskrivet på datorn att det är den 16e som gäller. Jaha. Så bra. Jag.Blir.Så.Trött. Annat: Det går bra nu.

Check!

2011-11-07T19:24:00.002+01:00

Idag har jag varit på möte med soc, fixat hörlurar, varit hemma, tagit en cat-power-nap (katten sov på mig,kors i taket å jag löste korsord) följt med en granne på ett ärende och.. BRÅKAT med min läkare på pmh. Ja. Hon ringde igen och ville avsluta mitt fall. Då blev jag arg och frågade vad hon höll på med och sa att läkarbrist var mitt minsta problem med ett sånt orpon. Att det var ett helt oacceptabelt förfarande att ringa upp en patient flertalet gånger utan att ha koll på att den har en ny inbokad tid och sen bara hoppas på det bästa. Att jag mådde för dåligt för att kunna vänta på en remissåtgärd till en vårdcentral och att det MINSTA hon kunde göra var att se mig i ögonen och faktiskt ta lite jävla ansvar. Sen frågade hon (igen) vad hon kunde göra för mig för det visste hon inte och då berättade jag om tiden den 16e och att jag fattade att hon hade ett sugigt arbete men att jag inte tänkte ta hänsyn till det. Sen svamlade hon om att vi skulle ses den 26e å inte den 16e å då sa jag återigen att det här som hon höll på med nu, var totalt oacceptabelt å sen slängde jag på luren. Inalles ett samtal på 02.27 piiip Varför varför VARFÖR kan jag inte bara hålla käften för?!

Back in black

2011-11-04T21:12:00.000+01:00

1.
Back in black. Sorterar ut alla färgglada kläder och lägger undan. Köper bara svarta detaljer. Kvinnan som sitter i samma väntrum som mig säger: Det är ingen idé, vi borde ha gjort det på en gång. Varför sitter vi här och väntar? Min son dog. Han blev 28 år och fyra dagar och tre timmar och.. Jag kan bara hålla med. Vi lever livet som om det fanns ett "sen". Precis innan jag åkte hem sist, bytte stad, åkte hem från sjukhuset tog jag en bild av farmor. Gud vad jag saknar henne. Ibland som nu, kommer den där nattsvarta saknaden över mig. Det knyter sig i magen och blodet stelnar till för en kort sekund. Lite som kramp.

2.
Och känslan av att förlora sig. Som om den där kontexten egentligen aldrig var för mig. Ett självpåtaget exil-liv. Ska det vara så kanske. Upp Upp Upp som en sol och ner ner ner som en pannkaka. Svart som synden är mors lilla änglabarn.

3.
Den där pojkkroppen som smiter sig tätt intill och kräver sin plats i min säng. Mannen och saknaden som suckar genom väggarna. När jag kom hem från styrelsearbetet hade han och grannbarnet gjort en tårta. I förrgår slog jag upp ett sår på vaden. Jag sparkade mig fri från allt som en gång var sant. Försöker glömma ihåg saker som betyder något. Blåmärket börjar anta en blåsvart ton. Den klär mig.

4.
Håret är svart. Ögonen. Munnen. Sotsvarta ringar runt omkring. Och rep. Massor av svarta rep. Han är det vackraste jag har sett idag.

5.
Det finns ett hopp om en grå framtid. Ett slags lämna mig ifred-rop på hjälp. Jag var alltid svag för det där. Att kunna leka riddare och gärna häst med för den delen. Någon sa till mig att jag var något mimik-fattig. Jag visste inte ens att sådana ord fanns. Jag visste inte ens att jag kunde vara gravallvarlig längre stunder än det tar att knyta färglösa skosnören.

-

2011-10-31T13:06:00.004+01:00

Pratade just med min läkare på pmh. Som ska sluta. Och inte har tid. Och som beklagade sig över hur mycket hon hade att göra. Well. När jag började gråta och frågade vad jag skulle göra då om dom inte vill ge mig någon hjälp å om det bara är östra som gäller slog hon det ifrån sig och sa svävande att "hon skulle höra av sig sen" och "att jag var avslutad där å hade en remiss till centrum eller väst eller hon visste inte" och "att hon skulle frångå sina principer å fråga sekreterarna om det fanns nån annan läkare som kunde ta emot" Jag undrar bara vad jag ska göra nu? Är det meningen att jag ska gå ut i 100% sysselsättning via af? Eller är det meningen att jag ska skära upp handlederna? Eller är det nu jag ska flytta från stan? Eller ska jag ja vaddå?När ska jag få hjälp? Ibland när du enbart tänker mörkt är det bäst att bara hålla tyst.

!

2011-10-30T19:50:00.002+01:00

Andra saker att inte orka: magsjuk hund, klaustrofobi, kursovilja, sänglösheten, att låtsas som ingenting, oroliga pappan, obestämandet om lägenheten i den andra staden, att inte få luft, blåskatarr, fattigdom, svek, krigen, att gå under. Jag har ingen energi till någonting utav det. Igår var det farmors födelsedag. Viola hade namnsdag. Jag har aldrig kommit ihåg hennes födelsedag förrens nu, när hon är död. Är det inte typiskt? Jag har magnesium- och Bvitaminbrist. Får sendrag typ hela tiden. Skit samma. Igår hoppade jag i soprum med en arbetskamrat. Roligt! Vi hittade tex en kristallkrona till mig och lite annat och hon fick ett bord. Idag har jag gått på autopilot. Som det ser ut nu kommer jag inte kunna sluta med sockret. Jävla skit. Det är för mycket runt omkring. I ett annat liv kanske..

.

2011-10-26T21:20:00.003+02:00

Jag känner exakt hur mycket jag inte orkar nu. Läkaren sjuk/inget sjukintyg. Igen. Det betyder att jag inte kan söka pengar. Det betyder att allt blir svårt. Svårare. Jag har en urinvägsinfektion som är på väg uppåt. Jag orkar inte. Jag är för ledsen för att orka göra någonting. Och jag..orkar inte.

Nej

2011-10-26T02:46:00.002+02:00

Tvingar ut mig på gatorna, träffar folk jag inte brukar och försöker förstå det ofattbara. För ett år sen var du här vid den här tiden, här hos mig och nu ligger du under jord. Att jag har städat ur din lägenhet och fixat med din begravning känns helt..surrealistiskt. Att alla dom där små lapparna som du hade sparat åt mig, att vi inte hann kramas mer,att det du tyckte var viktigt och brann för bara blir minnen. Mina minnen kan inte göra dig rättvisa. Tom den där astmasjuksköterska jag var hos idag blev girig när hon hörde vars du hade bott och så erbjöd hon sig "att fixa en bra hyresgäst väldigt snabbt om det var så att jag behövde en.." Alltså kärringen som förövrigt aldrig har gillat mig, har alltså mage att sitta där som vårdgivare dvs jag är automatiskt i en beroendeställning till henne och ge mig sådana jävla förslag. Där går väl ändå gränsen? Ibland blir jag bara så himla trött på den här skitvärlden. Blev tvungen att ta dubbla doser när jag kom hem för upprördheten sätter sig i luftrören. Jag ska upp tidigt imorgon men kan inte med att gå å lägga mig för jag gråter bara så fort jag slappnar av.

Jag saknar dig så.

-

2011-10-24T01:51:00.005+02:00

Det sätter sig i blodet. Den där längtan efter hur det hade kunnat vara. Inatt känner jag mig skev. Det är avslagen cola å korsord å summeringar. På ett sätt förlorar jag lite av mig själv hela tiden som jag är här, i den "vanliga" världen. Jag längtar hem.

Isigt

2011-10-21T03:11:00.003+02:00

Den senaste megakonflikten;

Det finns många saker jag skulle kunna svara men jag håller käften. Faktum är att inget av allt det jag har att säga skulle hjälpa ett dugg. Däremot är det helt säkert spiken i kistan. Kanske droppen som får bägaren att rinna över. Men jag håller ihop. Jag är stark. Värre saker har hänt. Energin som frigörs när dåliga relationer tar slut är en smula skrämmande men också så himla skönt när man kan andas fritt igen utan att behöva vara rädd. So long bad sister. Må du brinna i helvettet.

Något helt annat;

På något sätt måste jag fixa hem min säng från ateljén inne i stan. Hur nu det ska gå till.. Och så ska jag fixa mig en dator som funkar. Skruva ihop den där stora kanske.. Och byta plats på två skåp. Senare idag ska jag gå å köpa färg. Två väggar i köket ska bli solgula. Och listerna tror jag. Eller om dom blir blå. Kanske bara tvättade eller måhända försilvrade. Det finns två personer i perferin som fångar mitt intresse. Inte för att jag vet vad jag ska göra med det egentligen, om något alls. Den ena inger mig hopp trots att den har förlorat allt hopp själv och den andra vill jag lära känna mer. När jag tänker efter är båda hopplösa fall egentligen. Men jag är liksom uppkopplade mot dom båda två i vilket fall. Och så den vanliga på det. Tänk att en människa kan frigöra så mycket space att det räcker till två helt nya. Fascinerande.

.

2011-10-19T12:48:00.003+02:00

Idag är kroppen lite stel, lite tung å lite glad. Det känns lite som att ha åkt igenom en torktumlare faktiskt..varmt hela tiden men ändå inte. Fast nu har jag inte åkt i en sån på riktigt iofs men i alla fall. Det känns också konstigt att jag vågade mig iväg på det där äventyret. Men också lite lustigt att min (väldigt erfarna) guide faktiskt var mer nervös över min närvaro än vad jag var för att öht befinna mig där. Det märkligaste var nog känslan av att komma hem. Sjukt fina lokaler! Det mesta jag gör just nu handlar om att ta plats.

Ooops!

2011-10-17T17:40:00.002+02:00

Känslomässigt kaos. Har prick blivit utbjuden på en grej imorgon av någon som jag har velat hänga med länge nu. Vi ska göra en grej som jag länge velat prova på. Pirrigt. Läskigt. Roligt. Det skänker mig något slags hopp om lindring. Känner tacksamhet. Tidigare idag trodde jag att jag var den sämsta som gått i ett par skor. Nu är jag den sämsta som gått i ett par skor på en dejt. HAHA.

Jejj

2011-10-17T03:42:00.001+02:00

..och natten som försvann i en dimma. "Allergic" på repeat och fina samtal i flera timmar ända fram tills nyss.

-

2011-10-16T20:52:00.004+02:00

Jag har en symaskin i pant. Det spelar ingen roll egentligen. Alltså hemma hos vännen som jag inte pratar med längre. Hen kan få den. Orkar inte bry mig. Varsegooood. Bara jag slipper. Mitt hjärta kan sova lugnt istället. I alla fall i det här fallet. Skönt. Bara resten kvar. Jag tror att jag har blivit galen. Ingen nyhet hahahahaha. Ja. Så går det ibland. Vi har påbörjat en utrensning av stora mått hemma. Jag inbillar mig att vi båda försöker jämka ihop stilarna men idag slängde vi iaf ut tv:n. Och kastade massa andra saker. Det känns bra. Jag försöker att inte drunkna i "om" och "men" och sånt. Det går sådär. The bitch is back.

-

2011-10-15T18:01:00.003+02:00

Du vet att du är deprimerad när du börjar gråta till guns n roses-videos. Fan. Jag borde kanske äta dom där jävla pillrena iaf. Men det vill jag inte. Heller.

Mixativ

2011-10-15T00:10:00.004+02:00

Det är så..fantastiskt. Hur man kan tro att jag är så dum i huvudet. Det är väl en komplimang antar jag. Idag fick jag kasta mig av bussen för att jag fick ett ångestanfall. Jag tvingar ut mig själv hemifrån. Ruttnar av att sitta instängd där. Eller här. Var på planeringsmöte för en kurs jag ska hålla i konst och senare after work med en granne å M. på woopsie. Det var nice men det var en karl där som utgav sig för att vara civilare. Jag vet inte det jag.. Den här videon tycker jag om. Låten är väl sådär. Men videon.. Jejj! En kär vän i en annan stad mår apdåligt. Varför kan jag inte klona mig :(. Hur ska jag någonsin våga åka hemifrån igen..? Sådär långt borta när jag som nu tvingar iväg mig på kortare utflykter i samma stad och liksom d ö r..?

.

2011-10-13T14:59:00.002+02:00

Har tråkigt. Trist. Tråkigt. Grått. Jag nöjer mig aldrig. Jag vill att det ska svänga, pulsera av liv, döda mig hellre än det..här.. JAG ÄR SÅ UTTRÅKAD. Heppaheppahey.

.

2011-10-12T00:46:00.003+02:00

En fin återupptagen kontakt. Av någon som jag var så imponerad av när jag var yngre. Som visar sig vara mänsklig. Nu. När jag är äldre å på sätt å vis klokare. Utan Egalia i ryggen skulle jag vara noll. M. kallar mig stålkvinnan. Jag kallar mig själv en överlevare.

.

2011-10-11T19:17:00.003+02:00

Jag undrar vars du var när det var jag som hade det som du, nu i somras fast ditt havererade liv ligger drygt ett år tillbaka i tiden. Jag undrar varför du beter dig som om det är jag som är skyldig dig en tjänst när det faktiskt råkar vara tvärsom, om vi nu ska prata om sånt som vem som är skyldig vem och vad. Och insikten av att du är rädd för mig. SÅ jävla jävla rädd. Jaha. Jag skickar ändå ett hej då-kort. Och jag renoverar mig ur en kris. Förlåtelsen ligger så himla nära. Det är hjärtat som förråder en.

.

2011-10-10T00:46:00.002+02:00

Det är små små steg. Funderar på att fixa en sån här: http://www.bodega.se/catalog/product/view/id/9695/s/whoopee-cushion-costume/category/235/ som maskeradkostym i år. Annars lyckades jag gå iväg till kaféet och jobba och få fina komplimanger av en som jag aldrig trodde skulle säga sånt. Till mig. Haha.

!

2011-10-08T02:35:00.000+02:00

Om det här tempot fortsätter kommer jag med all säkerhet att få en hjärtinfarkt.. Hepp.

.

2011-10-07T01:02:00.004+02:00

En fin dag som började segt men slutade med skratt å nu har jag ont i magen. Det där med att äta saker vs att inte äta saker gick lite överstyr (igen) Imorgon tar vi nya tag ;) Eh..jaha.. Kriget fortsätter. Jag funderar allvarligt på att ta mitt pick och pack å dra till Sthlm. Om folk kunde med att bete sig skulle man inte behöva bete sig som ett jävla as hela tin. Jävla paradox.

.

2011-10-05T13:31:00.003+02:00

Den svåraste omställning är att jag hela tiden får påminna mig om att du inte tycker om mig och aldrig har gjort enligt egen utsago. Fast det verkar som att du ljuger. Ljuger du för mig med all din ruttenhet som sipprar ut genom porerna? Det är som att man kan bli galen för mindre.

Rädd

2011-10-04T13:42:00.003+02:00

Jag är rädd för att om jag går ut genom dörren så kommer jag inte att komma tillbaka. Jag är rädd för att gå sönder. Rädd för att äta och för att sova och för att finnas till. Jag är rädd för att jag kan komma att använda övervåld. Jag är rädd för att det oundvikligen är ett så jävla stort svek att jag inte vet hur jag ska kunna överleva det med mig i behåll.

.

2011-10-04T01:22:00.003+02:00

Hittade just register-utdraget för farmor :´( Alltså.. Jag tror jag smäller av. Men efter lite gråt å lite mera gråt kan jag ta tag i mig själv å fixa det sista i vardagsrummet som nu är färdigt. Den empatilöse jäveln försöker på sitt sätt trösta. Guvabradetgår. Ska försöka sova.

.

2011-10-03T23:04:00.002+02:00

Jag är väldigt mycket på gränserna och tangerar nu. Väldigt mycket faktiskt. V. hjälpte mig att få ordning i all materiell röra, Tack! Resten är helt åt helvette.

Nej

2011-10-03T02:36:00.002+02:00

Jag knäcker ihop. Jag råkar se något som inte är lämpat för mina ögon. Det urartar. Jag blir hysterisk. Det gråter. Det är någon som har tagit över min kropp och som gråter hjärtskärande. Det är inte jag väl? Jag har ju precis kommit hem. Inte har jag tid med sånt? Tydligen är det jag i alla fall. Fast jag inte alls vill det. Och jag är arg. Jag går in för att tillintetgöra. Det lyckas riktigt bra. Jag är en duktig idiot. Dom efterföljande diskussionerna gör mig svag. Uttråkad och less. Så ledsen att det känns som att huvudet har krympt ihop till ett knappnålshuvud bara. Så vansinnigt arg att jag nästan går upp i atomer. Det är äckligt. Jag känner mig smutsig. Oren. Ovärdig. Vill skrubba bort huden. Vågar inte duscha just därför. Till slut pratas det. Den där som tog över kroppen min sitter och meddelar sin omgivning hur det är. Att det är förjävligt och jag tittar hjälplöst på. Det lägrar sig ett iskallt lugn. Jag barrikaderar mig i köket.

.

2011-10-02T14:00:00.002+02:00

Hemma och pyssel-sugen. Ett besök på kaféet får det bli. Och ett fin-besök av A. Jag är i desperat behov av en säng. Igår trattade M. i mig vad jag trodde var cider men det visade sig vara sprit i. Också. HA ha ha jag fattade inte varför den plötsligt slog så bra ;)

Ensamhet

2011-09-29T23:05:00.003+02:00

Det gör riktigt ont nu. Jag sitter i en uttömd lägenhet och tar in all ångest som har samlats på hög under den här sommaren. Och det känns som ett hån att jag kastar bort en chans till ett första hands kontrakt men det är ju i fel jävla stad.. Om jag började äta ett ton antipsykospiller kanske det skulle gå. Jag har inget socialt skyddsnät här å bara tanken på att börja om från början med soc, af, läkare... Det skulle bli för mycket. Och den gnagande känslan av misslyckande; en bitter eftersmak av varför jag inte bodde här, när farmor var så ensam på slutet. Jag är inte ett dugg bättre än dom jag skäller på för var var jag när hon satt här själv?? Döden sammanför å drar isär. Jag lyssnar på Marit Bergman å Siouxsie. Drar mig för att packa ihop mina saker. Det blir så.. slutgiltigt då. Fånigt kanske men det känns alldeles sant. Och nu är jag är rädd för att åka hem men också rädd för att stanna. Jag känner mig smittad av den där krassa verkligheten som gör folk bittra i den här stan.. Jag är rädd för att bli den jag en gång var.

Fixerier

2011-09-26T21:05:00.003+02:00

Det börjar bli kallt i Sthlm. Det biter sig ända in i märgen. När jag går hem efter att ha vinkat av A. och A. vid tåget funderar jag på om den här staden någonsin kan bli min igen. Det är ett långsamt farväl. För första gången på länge kan jag gråta. Den gångna veckan har mest innehållit hårt arbete och skratt. Och en å annan dipp i humöret såklart. Tex att gå till hemtjänsten å kvittera ut nycklar kändes tungt. På torsdag hämtas alla hjälpmedel upp. Den oanvända rullatorn tex :`( Ja jag blev i vanlig ordning kvar. Får preliminärt skjuts ner till Skövde på fredag för föräldrarna ska till torpet. Imorgon är planen att jag ska ta med mig killarna (ja dom blev också kvar..) ut till Sugstina för att kolla om dom fortfarande går ihop med morsans hundar. Annars tar jag ett tåg ner. Inatt åkte jag med en tjackis-svarttaxi å köpte cyklo-f till E. mitt i natten som hade mensen from hell. Sen sov jag i hennes fåtölj. När jag kom tillbaka hade A. (snällis!) stuvat om allt som var nedpackat å flyttat bokhyllan sådär som vi hade pratat om.. Inte mycket mer återstår. Helt jävla otroligt att vi har lyckats fixa allt. På bara en vecka. Fixarsorkar är mitt nya förslag på att vår verksamhet ska heta ;)

.

2011-09-23T15:09:00.002+02:00

Den enda till som för lägenheten på tal får själv ansvara för konsekvenserna. Jag orkar inte prata om vilket "Guldläge" jag har fått. Min bästa vän har nyss dött så var vänlig och lämna mig ifred fukkheads. Resten är okej. Jag mår okej. Alla hyenor som försöker sko sig på den här situationen är inte okej. Jag har fina vänner och is i magen. Och sorg i blodomloppet. Packar glas och porslin till evig förbannelse. Och nu ska jag gå igenom ännu en byrå. Heppa!

Ljus

2011-09-14T00:34:00.002+02:00

Min pappa har sorg. Det brinner ett ljus för farmor dag å natt på spisen. En bra dag. Lågintensiv. Var i Märsta och traskade omkring. Följde med mamma till sjukgymnasten och lite sådär. Sen fikade vi på röda korset. Jag hittade ett par svarta skor med liten klack å slejf av bra kvalité för tjugo spänn. Har bokat in en pysselkväll nupå måndag. Får skriva mig hos farbror M. Han är snäll han! Skönt å slippa massa krångel. Det går mot ljusare tider. Ja nu ska jag frottera mig med en värmedyna. Värsta lyxen! Imorgon besök hos mormor å fika med bästa ovännen.

Hepp

2011-09-12T14:22:00.002+02:00

Ikväll åker jag till Sthlm. A. tar hand om killarna. Morsans hundar löper å jag måste vara i Sugstina å styra upp en massa skit så då kan jag inte ha med mig dom å jag har ju ingen som kan hundvakta i stan lix.. Det går säkert bra. Jag är orolig som fan för att vara där i två veckor. För begravningen på fredag. För å träffa mina föräldrar å Eva. För att ingen av "mina" eller "våra" kompisar, farmors å mina då, kommer att komma på begravningen. Orolig för att kanske bli besviken eller illojal eller.. Tänk om jag blir sjuk igen av stressen? Eller tänk om tänk om tänk om.. Skit i det. Ska städa lite å packa lite å sen drar jag. Puss!

KrigsBikt

2011-09-11T10:45:00.004+02:00

Igår. Igår försvann den sista resten av den resonabla människan i mig. Igår kom jag till den berömda punkten "nog." Det får vara nog nu är något jag ofta säger men få gånger verkligen menar när det kommer till kritan. Men igår då kom den på riktigt. Helt jävla vansinnig blev jag. HEPP. Såhär; Jag skulle flytta mina saker. I samma lya ligger även förra hyresgästens saker som han har haft från maj på sig att hämta. Han har beskyllt mig och mina vänner för att sno hans klarinett som han inte har hittat (..som låg i garderoben och som jag hittade för några dagar sen när jag städade) och betett sig allmänt förjävligt.

Well på lördagen skulle det ske att han skulle hämta sina prylars. Kl 10 var det sagt. Jag åkte dit i god tid (för en gångs skull) och började förbereda min egen flytt. Jaha. Dök han upp inom utsatt tid? Nej. Hörde han av sig och sa att han var försenad? Nej. Var det jag som fick smsa? Ja. Här någonstans började jag känna hur det liksom pyrde från tårna av irritation. 45min senare smsar jag och säger att han inte behöver komma och att jag inte vill se honom mer och att jag inte kommer att öppna dörren. Då kan han med att svara att han är försenad. Jag bara: Det spelar ingen roll adjö. För då har jag redan börjat få..nog faktiskt. Sen dyker han upp och står och pratar, först lismande och snällt och ödmjukt med min brevlåda och sedan alltmer otrevligt, fortfarande med brevlådan. Hundarna blir vansinniga men det var en bra dörrträning för dom gick till slut och la sig och tryckte även dom på "ignore-knappen" .

Han knackar och bankar och rycker och försöker slita upp dörren som är låst med överlåset så tji får han. Sen skickar han fram sin kompis som pratar med mig/brevlådan som om vi vore imbecilla barn. Och dom tjatar och tjatar och tjatar och jag öppnar inte dörren. Faktum är att jag och A. sitter i lägenheten i fyra timmar men vi hade ju massa saker att göra så det passade ganska bra ;) Dom hotar med det ena och det andra och kronofogden hit och vi ska minsann dit och försöker ringa min mobil tre tusen gånger men hur troligt är det att jag, om jag inte öppnar på den första halvtimmen kommer att varken öppna eller svara på samtal efter en och en halv timme? Jo ett samtal svarade jag på, från kompisen som slutade med att jag la på luren i örat efter att ha sagt (inte på något vis otrevligt eller så men bara jag skiter i er ni kommer inte in genom dörren genom tjat, vi sa tio, ni hörde inte av er, hej då) Till slut får jag ett sms med hot om polis.

Vad gör jag då? Jag ringer själv upp polisen. Enligt den konstapel jag pratar med kan dom inget göra då det här är ett civilrättsligt mål. Jaha tänker jag och skriver det plus att jag efter min egen flytt kommer att ge honom nyckeln så att han kan hämta vad fan han vill, tillbaka. Sen blir det märkligt..tyst. Flera timmar senare får jag ett nytt sms med "ett förslag" som jag inte tänker återge. På det svarar jag ingenting. Sen dess har jag flyttat mina saker plus allt konstnärsmaterial och det enda som finns kvar är att flyttstäda och skicka nyckeln.

Genom all den här tiden som förflyter, det känns som att jag sitter där inne i minst sju livstider, känns det konstigt att höra hur någon vädjar till ens snällhet. Det är inte snäll fukkheads menar när dom säger "snälla.." Dom menar något helt annat. Dom menar feghet, undfallenhet, konflikträdsla, att inte göras till åtlöje.. Jag är inte snäll. Jag har tagit skit från den här personen sen första gången vi sågs. Det räcker.

Sötsurt

2011-09-09T01:31:00.003+02:00

En bra dag. Fast lång. Vissa personers oförmåga till att säga förlåt stör. Ett visst mått av jävlar anamma. Fina vännen. Bästa medhjälparen. Rensade ut en massa skit. Jävligt skönt. Åh nu måste jag sova. Ringde och bad om att få jobba på kaféet imorgon. Måste få tänka på annat en sväng. Något invant och nära. När jag kom hem fanns en axel att luta sig emot. Är jag ledsen? Jag är mest besviken på att NN aldrig kan erkänna att hon har fel. Det stör mig. Det där instrumentet som först jag blev anklagad för att ha snott å sen A. hittade jag. Idag. När jag rensade ur garderoben. Då låg det där. I ett gitarrfodral. Ja. HA! Jag satte gränser sen. Hatar att behöva göra det men. Det är absolut nödvändigt. Jag kommer att bli vansinnig annars. Det fick jag ju äta upp :/ Det var det fan i mig värt. Jag tänker inte stå där med mössan i hand å be om ursäkt för det. God night sweeties..

Rus

2011-09-07T23:29:00.002+02:00

Hälften är utflyttat och nyinstoppat i skåpen på fyrklövern. Imorgon tar vi resten. Den andra halvan dvs allt material ska hem till A. Igår drack jag absinth till fyra på morgonen. Wiii.. Idag var jag inte så..stursk haha. Det utkristalliserar sig. Sakernas tillstånd. Både bra och dåligt. Mest bra. Tror jag. Jag drömde att mina händer hade ersatts av brev med snirklig stil. Att jag for upp å ner som på tivoli på olikfärgade kakelplattor. Är bjuden på champange å snittar dagen efter farmor och begravningen och gravölen, hos min vän som tycker att det är så himla bra att vi inte längre bor i samma stad. Jag vill ha grönsaksbiffar. Har fått mens å känner mig grumpy. Astman gör sig ständigt påmind. Nu är andra kortison-kuren slut så nu börjar det om igen. Imorgon ringer jag doktorn. Måste kolla upp också varför jag får sendrag i båda fötterna och i händerna. Sjukt obehagligt. Klam!

.

2011-09-04T06:24:00.002+02:00

Sömnlös. Jag kommer som inte till ro. Åt nudlar tidigare idag. Jävlar vad ont det gjorde i magen efteråt. Har haft ett utdraget panikångestanfall som aldrig riktigt bryter ut.. Har fått en frisyr å lyckades hälla vatten i den bärbara så tangenterna är helt åt helvette. Det ordnar sig. Det är egentligen en världslig sak. Jag får (nog) sällskap upp till hufvudstaden. Igår var farmors begravningsannons i DN :/ Jag vågar inte vara bland folk. Eller lite kanske. Men mest nej. Det är mycket förväntningar. Många som sliter i en.. Främst från familjen. Dom menar väl bara väl men jag blir så stressad att jag inte orkar fungera normalt. Igår satt jag i skogen på ett berg med Bosse. Vi tränade ögonkontakt, kontakt överlag å balans. Han var skitduktig. Å jag med för den delen. P. å T. fick sök-uppgifter hos Tanten. Hon tjatar hela tin om "sin hund" Som hon mördade nyss.. men åh hej åh hå n u är det så bra så bra å inga fel där inte.. Tröttsamt. Jag får ofta panik när jag tänker efter. SÅ jävla onödigt.

Ledord

2011-09-03T13:36:00.003+02:00

Te. Rita. Sol. Ledvärk. Hålla ihop. Begravningskläder färdiga. Bästa ovän-prat. Saknad. Gråt i bröstet. Scrap. Jagvillgärnahålladigihanden. Exalterad. Hundar. Katten. Varmt. Fint. I herrans tukt och förmaning. Kungen.

.

2011-09-03T01:23:00.002+02:00

Har fått hänga hos en av mina idoler på fyrklövern ikväll.. Miss Margareth Lee Helt jävla fantastiskt Im telling you!

..working progress..

2011-09-02T14:08:00.003+02:00

Biljetterna till Sthlm är bokade. Åker den 12e (min pappas födelsedag) å hem (ombokningsbar biljett) 26e sept. Det borde jag hinna på. Allt som ska göras. Planen är att jag ska flytta ateljén den 9e (farfars födelsedag) och passa på att flytta det jag vill ha kvar till fyrklövern. Innan. Så att jag har det gjort. Orkar inte oroa mig för det där under begravningen osv. Gubben spelar musik som gör mig 1. kåt (inte inte bra) 2. ölsugen (INTE INTE bra haha) 3. sugen på att dansa (bra bra) Tackade nej till att vara hundvakt i helgen också. Känns konstigt men bra. Har svårt nog med dom tre vi har, att få rutinerna att funka å alltihopa. Fast det egentligen var så att den personen som frågade mig skulle ha mina killar men jaja skitsamma. Nu tar jag med mig dom upp i alla fall. Hundarna. Igår hängde jag med V. å fick nytt material att scrappa med. Ett kort som hon hade kasserat gjorde mig JÄTTE-inspirerad, så pass att jag gjorde två kort till av bara farten. Roligt! Idag ska jag sortera material å gå till Emmaus med A. Sweeet life..

...

2011-08-31T05:50:00.002+02:00

Efter mycket om och men fick jag en tid till en läkare. Jag kom inväsande med pipande luftrör å jagad blick. Det fanns inte så mycket för honom att säga när jag dessutom langade fram alla papper från min senaste sjukhusvistelse. Nu är jag satt på antibiotika/kortisonkur igen. Fick en ny inhalator å hela kalaset gick på 170 spänn, 100 för läkarbesöket,70 för medicin-känns rätt bra faktiskt.. Åh gud vad kortisonet hjälper bra! Det är helt fasligt fantastiskt! Eureka jag börjar kunna andas normalt igen! Så jag avvaktar lite med att resa å försöker hålla mig i vila (går som vanligt åt helvette, bara det här dygnet har jag flängt omkring som om det vore min sista dag på jorden haha) men nu måste jag verkligen sova. God natt små flarn ;)

åh nej

2011-08-30T02:39:00.002+02:00

Jag är så jävla sjuk ;( Imorgon är det bums till doktorn som gäller. Det är läget där det enda som hjälper lite grann är isglass å hett te. Provade med allsköns piller ikväll med klent resultat. Hostar å kräks å hostar..

.

2011-08-29T13:39:00.001+02:00

Lyssnar på funk å försöker gå in ett par byxor. Går sådär. Byxor är ju inte riktigt min grej.

Därför

2011-08-28T17:35:00.002+02:00

Ett bra citat ang. feminism: "För mig är det superviktigt att kalla mig feminist. Allt annat hade känts som en hån mot tidigare generationer av feministers stenhårda kamp som gett min generation kvinnor en enorm frihet och mängder av rättigheter (rösträtt, preventivmedel, fredsrörelser, utbildningsmöjligheter, ekonomisk autonomi, aborträtt etc etc) som aldrig hade funnits utan dom

f e m i n i s t e r n a. Att kalla sig feminist idag är att inte ta dom rättigheterna för givna och erkänna ett historiskt arv som nu ligger hos oss att förvalta."

// Stina Birgegård

.

2011-08-27T22:27:00.002+02:00

Nej nu jävlar! Nu e jag fan förkyld. IGEN. Jag orkar inte :( Menneh.. joHoråsåAtteeeh.. Det har hänt lite saker på det personliga planet. Jag vet inte..jag är ju antagligen helt dum i huvudet som tackar nej till en lägenhet när det råder akut bostadsbrist men faktum är att för mig ligger bergsjön alldeles för långt borta. Imorgon ska jag skriva bidragsansökningarna med Z. å T. Jejj!

.

2011-08-26T09:50:00.001+02:00

Några ljusglimtar. Kan fokusera lite bättre. Och mitt i allt elände får jag trots allt glädjande besked. Det värmer.

Rött

2011-08-23T00:55:00.003+02:00

Drog ner till nordstan ist för att titta på lägenhet. Idag var en sån där dag när jag inte orkade med någon öht. Snurrade omkring å letade begravningskläder å kom hem med en rödrutig omlottklänning från kapp ahl. Den har jag tittat på ett gäng gånger men nu var den på extrapris. Hittade en schysst kavaj på första försöket men blev osäker. Ska jag verkligen ha svart kavaj? Eller kofta? Eller kavaj? Väst kanske? Haha! Jag har blonderat mig så att jag kan färga håret ljusrosa. Sen får vi se. Din sko har jättefina röda lack-kängor *drooool* Typiskt när det ska vara svart. Fast dom fanns i svart lack också men dom var inte lika fiiiinaaa. Inatt är jag så trött att ögonen går i kors. Farfar vill att vi har begravningskaffet i hans verkstad/ateljé. Det blir inget med det! Eller det kanske det blir men jag tror inte att farmor skulle ha velat vara där. Då är det bättre med det stället dit hon gick å lagade mat på, varje tisdag. Det ligger förresten på samma gata som hans ställe. Eller för all del i huset där hon bodde. Det finns en festvåning där.. Jag vill helst undvika att vara hos honom helt enkelt. Ålrajt. God natt.

Kli

2011-08-22T02:35:00.002+02:00

Helvette. Idag åt jag både mjöl/mjölk/nötter/kött å nu kliar hela jag något infernaliskt. Vad i.. laktosen såklart men det här känns på ett annat sätt. Jag har inte tiiiiiid. Imorgon ska jag kolla på en trea i bergsjön. Sen har jag kanske ett rum på g vid Wiesel. Hepp Hepp. Vittra är hos oss å ska stanna tills tisdag em. Hon har svårt för trappan. Idag smet hon in till grannen. Grannens kök mao. Lite pinsamt haha! Hälsade på uppe på kaféet också. Nice. Fast jag får prestationsångest av att jag inte sörjer så som det är tänkt. Eller jaaa..hur man säger. Och snart ska jag sova. Igen. Snart har det gått en vecka sen farmor dog. En vecka som känns som flera år. Spiritwalker är nattens låt.

.

2011-08-21T19:03:00.001+02:00

Prestationsångest. Det ger mig prestationsångest.

Sugar

2011-08-21T04:29:00.002+02:00

En lång dag. Vågar inte sova. Är rädd för att bryta ihop. Tror jag. Rymdkapten vill bo där jag bor. Jag vill bara bli av med det. Rensade ut tre sopsäckar med kläder jag aldrig använder å hivade iväg det för några dagar sen. Bara resten kvar.. Kanhända att jag vågar åka till majorna imorgon. Men jag skulle behöva hjälp. Eller är det en gammal merit? Vi har ätit surströmming idag å barnkalaset var helt okej. Massa socker å massa barn. Hamnade i en nice diskussion om produktutveckling inom bakning med en av föräldrarna till ett av barnen som var med. Det lät som ett jätteroligt jobb! Planen just nu är att se till att M. som har somnat på balkongen inte fryser häcken av sig, det vore synd på så rara ärtor ;) Sen kom jag på att iom att vi missade jul-i-juli-festen så måste vi ha en juli-i-jul-fest istället, med sill å potatis å små grodorna å stång å grejer..

Jämt nyss

2011-08-20T00:34:00.003+02:00

Har sett Conan the Barbarian ikväll. Igår såg vi Kajsa Grytt å hängde med en glad M.-syster efteråt. Bosse verkar må okej efter operationen. Jag letar begravningskläder. Imorgon barnkalas å surströmming. Samtidigt? Njaej. Vågar inte pyssla i rädsla för vars det kan sluta.. Vågar gråta desto mer. Det är som att vi, jag å M. agerar som en enhet nu. Det är lite koolt faktiskt. Att kunna märka av samspelet. Jag lyssnar på basgångar å håller mig på den smala vägen av att inte börja äta saker som sabbar kroppen. Försöker ge bort så mycket saker som möjligt- har ju två lägenheter att tömma. Den i Gbg å så Farmors. Kanske att det går vägen..kanske.

...

2011-08-18T00:41:00.004+02:00

Imorgon blir en lång dag. Särskilt för mig som inte kan äta ordentligt än utan att magen bara säger hejw då. Lever på eh buljong, kokt potatis, lite feta, lite kapris, yoghurt, blåbärssoppa, massa cola, te.. Astmamedicin.. Kramar.. Hursom ska Bosse operera bort halsmandlarna imorgon. Halv två. Innan dess kl elva ska jag till soc å prata om hur jag har det, hepp hepp å kl 18 spelar Kajsa Grytt. Min gissning är att jag kommer att orka med dom två första, kanske, men inte Kajsa. Synd på så rara ärtor. M.s syster kommer kanske hit också. Überpedanten.. prick som hans morsa men jaja. Det kanske går ändå? Hittade en finfin blogg om tanter I hjärtat känns det.. jaaa... lugnt. Fridfullt. Blev medlem på ett begravningsforum å läste på om ämnet. Ganska intressant. På fredag bio. Om magen vill.. Ska ringa pappa imorgon också. Och C. å B. åV. å... Det tar aldrig slut. Kolijoxet.

...

2011-08-17T05:47:00.003+02:00

Det är många som säger till mig att facebook inte är på riktigt. Vars nu "på riktigt"-gränsen går. Det spelar mig faktiskt ingen roll. Jag är lika offentlig på den här bloggen som där å jag bara antar att folk står för det dom skriver/säger alldeles oavsett om dom är IRL eller bakom en datamaskin. Naivt? Ja kanske. Men jag orkar inte ringa till alla jag känner å bara.."hej..min farmor har dött.." å så dra hela historien å igen å igen och därför väljer jag att skriva ett kort tack både där å här till er som har stöttat mig, både nu å innan. Tack ska ni ha, er omtanke värmer och gör skillnad även om jag kanske är fåordig.

Igår- efter gråt å tandagnisslan klädde jag mig strikt å inväntade A.s ankomst till fyrklövern. Sen delade vi minnen å en flaska rom (inga piller!) med M. Det kändes fantastiskt fint att sitta på balkongen med dom jag tycker mest om i hela världen (ingen annan är glömd, ni fattar vad jag menar) å bara vara i känslan av att vi alla hade förlorat en kär vän. Vi diskuterade mina skisser, några har jag ju gjort sen jag åkte till farmor nu den här sista resan å jag inser att jag vill jobba i olja igen. Det gör att jag har en plan för första gången på evigheter. Jag vågar tro å jag vågar drömma litegrann å det gör lite lagom ont i själen. Tillräckligt för att jag ska våga mig på att gå på info-träffen om konstskolan jag anmälde mig till i våras, i nästa vecka. Oavsett vars jag ska bo ska jag avveckla mitt nuvarande, officiella. Ja. Det är orimligt att stanna kvar där. Det är för i helvette någon som går igenom min post *hysterisk* menneh förutom det känns det..okej.. Mitt älskade lilla fågelskelett.

Vila

2011-08-16T14:33:00.004+02:00

Jag gick å la mig vid sju å vaknade tre timmar senare å då hade jag fått ett sms från pappa där det stod att farmor har dött. Nu har jag ägnat förmiddagen åt att gråta, gå ut med hundar å rita å att lyssna på den här . Initialt känns det bra att just nu häva i mig sprit, googlar för säkerhets skull alkohol + benzo å kommer fram till att ingenting av det verkar nice egentligen. Och varför börja med det nu när jag har lyckats hålla mig ren så jävla länge? M. kramar om mig å tänder ljus å är orolig. Jag är väl mest.. lätt i huvudet å chockad. Vad ska vi göra av alla hennes saker? Hur blir det med lägenheten? Vilken präst ska vi välja? Ska allt gå till frälsis? Farmor var ju lite förtjust i frälsis faktiskt. I morse när jag ringde min pappa försökte jag få fram vad det var som hade hänt, om han var själv, hur han höll ihop å så fick jag prata med min (döda) farmor en sista gång genom telefonluren, lite bisarrt å väldigt fint på ett konstigt vis. Jag sa, medan pappa andlöst lyssnade i andra änden att det var tråkigt, att hon skulle få det bra, att jag älskade henne å att vi snart skulle ses allihopa å så sa jag "kram". Inuti var det alldeles fjäderlätt. Sen grät pappa å sa att vi skulle höras senare så då ringde jag E. som var hos sina föräldrar å till mamma såklart. Jag tänker att jag ska ringa sjukhuset å höra vad det var, rent medicinskt, som hände. Och när. Och sånt som gör sorgen lättare att hantera.

Äh

2011-08-16T00:04:00.003+02:00

Och så kunde jag inte hålla mig utan var tvungen att prova med lite bröd å lite stekt kött yttepytt lite av det sista lite mer av det första å nu har det börjat om igen. Inte lika illa som innan men tillräckligt för att ambitiösa nattplanen att lägga sig innan elva gick i sank å att jag inte orkar hålla humöret uppe mer än i korta sekvenser. Igår natt var det första gången sen Sthlm som jag tillät mig att tänka på den där resan. Ja jag grät väl litegrann kanske. Men mest vart jag arg. Jag blev så himla besviken på tex B. för att han var så fånig å jag vart besviken på mig själv som typ aldrig kommer över saker eller folk eller händelser. Å jag tillät mig att tänka litelite på det som finns här i Gbg å då kom jag på hur många gånger exakt samma skit har hänt med galenpannor som blir besatta av en fast på andra ställen å hur jag tidigare har flytt hals över huvud utan plan eller mål eller någonting å att jag någonstans har bestämt mig för att det får räcka nu. Att det fan är payback time fukkheads. Om det är så att jag flyttar från den här stan så är det ju för att jag vill inte för att jag är rädd. Och så är det med det. Det betyder inte att jag ska göra saker med vilje som utsätter mig själv för risker utan mest att jag är trött på att ta ansvar för andras skitbeteende. Å apropå det ska jag få hjälp med att ta Bosse till veterinären på onsdag. E. är rar å hjälper mig. Det är ju det här kulturkalaset också och jag inser att jag är alldeles för ironiskt lagd för mitt eget bästa när jag läser å bockar för i programmet vad jag vill se. Utrustad med en termos buljong å fotriktiga skor å en jävla lust å dansa.

.

2011-08-15T17:45:00.002+02:00

I brist på bättre nördar jag in på sånt här: http://sockerrus.se/2011/08/15/somrig-vaningstarta-med-prinsesskrona/ och sånt här: http://www.urbanthreads.com/ och sånt här: http://www.instructables.com/id/Bacon-Whiskey/

...

2011-08-14T16:57:00.002+02:00

Ja. Saker att göra med sin tid; få födoämnesallergi å bli hiskeligt magsjuk. Gu va skojsigt. Har ägnat dom senaste dagarna åt att sova å att gå på toa. Nu är planen Buljong. Å vila. Massor av vila. Om det inte går över på några dagar till så går jag å kollar upp vad fan det är frågan om. Inget nytt från Sthlm. Inget nytt eg härifrån förutom att jag är en svag å klen typ rustad för kravall. SÅ jaa.. det e la som vanligt ;)

.

2011-08-09T20:41:00.002+02:00

För första gången på länge känner jag mig.. Arbetslös. Jag är ovan vid känslan. Ovan att ha en massa tid till.. Ja vaddå? Hur sysselsatte jag mig innan lix? Vad gjorde jag av all den här tiden? Jag fattar ingenting. Och samtidigt står alltihop absolut glasklart. Jag är så jävla understimulerad.

Full

2011-08-09T02:39:00.002+02:00

E. kommer å fikar å hör sig för hur det är med mig. Inte helt illa. Jag tror hela tin att jag ska balla ur men håller mig på något konstigt sätt i skinnet. Får höra av M. att jag är stark. Stora ord från någon som inte är så lättimponerad. Väldigt fint. Törsten driver oss till Woopsie. Och regnet för oss hem igen. Jag svajar på målet och klär mig i kläder från 90-talet å ser väl välmående ut? Ska ev. äntligen få köpa loss en våningssäng. Jag tror att jag måste svälja stoltheten å be om att få komma tillbaka hit. Jag är ju ändå som mest älskad, här å jag kanske bara tänkte fel? Har fått ett "jobb" som teckningslärarassistent i höst. Jag kanske inte ska bo själv å klara mig själv å va själv bara. Jag kanske tänkte fel? Det händer ju även den bästa lix. Kokoslikören gör mig bräckligt intresserad av att vara kvar. Är jag full nu? Ja, antagligen. Men på ett nice vis. Min vän som just nu bor på Bang. ringer å säger oroväckande saker; det är en känsla av att någon har varit inne där när han inte har varit hemma å min post ligger öppnad på hallgolvet. Trots att han lät den vara oöppnad. Creepy. Jag ska så inte vara där. Å Eketrä sket sig ju, sa jag det? Känns okej men panikigt. Men okej då. Jag får väl be på mina bara knän. HAHAHAHAHAHA åh tacksamhet klär mig verkligen inte. Puss.

!

2011-08-08T14:44:00.001+02:00

Håller på att skeva ur. Fattar inte vad jag ska göra här?

...

2011-08-07T20:02:00.002+02:00

Sen visade det sig att det gick bra ändå. Gick inte på fest. Åkte istället hotrod med pappa å sa adjö till farmor. Jag kunde tom sova innan jag for till Gbg, kors i taket. Och nu. Ja nu är jag här. Som om jag aldrig hade gjort annat. Tar för mig blygt med en självklarhet jag inte trodde fanns. Men blir förvirrad av den där fladdriga känslan av att ha bytt roller? I Sthlm är det så väldefinierat vad jag är; jag är dotter, anhörig, vän. Här är jag..mest jag. Fantiserade om olika städer tåget åkte förbi. Typ Skövde skulle jag kunna bo i, den här lilla hålan skulle jag kunna bo i, vid den där hagen skulle jag kunna bo i det röda lilla torpet- där skulle jag kunna bo och när jag kom till Göteborg kände jag mig först helt hysterisk HÄR SKULLE JAG KUNNA BO!! och sedan lugnet jamen det gör jag ju redan. Och så har jag kommit på andra saker som rör mitt boende. Det är hundpussar å vaniljtårta å kaffe å sockervadd runt hjärteroten. Väldigt fint å i skarp kontrast till att ha befunnit mig i dödens väntrum en hel jävla månad.

...

2011-08-06T15:38:00.003+02:00

Dagen ägnar jag åt gråt. Temat är gråt. Jag gråter över att åka hem, att inte kunna stanna, över vad som finns och inte finns när jag kommer hem, hur det känns att packa ihop min lilla packning som just nu känns övermäktig, över mina hundar å pappan å katten å gubben å barna å tanten å mamman, över E. som kommer att bli skriande ensam, över allt som hade kunnat bli och allt som inte blev och över farmor såklart å över min brist på materiell lycka å över att inte kunna räcka till. Det är så dags att gråta nu när jag kan andas igen. Jag gråter över att någon som stod mig nära en gång nu är rädd för mig, över musiken i högtalarna å över mig själv. Jag gråter för Johan å för Rydis å för morfar. Jag gråter för förlusten av jaget, för att få gråthicka, för att inte kunna se, över att inte kunna flytta igen, över min tid på jorden. Gråt. Som väller ut och upp och igenom. Förlösande och förkrampande å förlamande. Gråt som gör mig vackrare. Starkare. För varje tår jag fäller stärks jag. Och bryts ner. Ett meningsutbyte som hänger sig kvar som om jag vore en klädhängare, klistrar sig in på revbenen, tätt tätt intill; "...tänk om det va så att astma-medicin inte fanns. Då skulle du inte leva. Är du inte glad över att läkarvården kan rädda dig? Ja tänk på S. då. Man måste göra det man kan. " Måste man verkligen det? Tänker jag och gråter.

...

2011-08-06T12:32:00.003+02:00

Det blir aldrig som man har tänkt sig. Det är så tydligt att vi är en dysfunktionell familj. Jag orkar inte riktigt. En natt när jag var inlagd och inte kunde andas och stod lutad i korridoren mot en sådan där gångstol som brukar finnas på sjukhus så kände jag hur det där som brast förut, blev lite större. Hålet inuti liksom vidgade sig och det kom gråt. När man inte kan andas är det typiskt obra att gråta men jag gjorde det i alla fall. Och just där och då kom jag på att det får räcka nu. Inga fler intryck. Inga fler kraftuttryck. Hädanefter bara snälla, milda saker. Och därför känns det som ett nederlag när min ledsna pappa ringer upp och kallar min mamma för otrevliga saker. Till mig. Vafan ska jag göra åt det lix? Jag kan inte göra någonting. Det finns ingenting jag kan göra som ändrar det som nyss har hänt. I N G E N T I N G.

...

2011-08-05T21:52:00.004+02:00

Har prick beställt en biljett hem. Med tåg. En söndag for jag hit för prick en månad sen å nu på söndag far jag hem igen. Vad väntar mig där? Hundmördare. Idag fick jag reda på, via sms att dom hade avlivat henne, Ally. Alltså förlåt om jag låter dramatisk men så känns det. Det är väldigt nyttigt för mig men svårt att inte kunna ansluta mig till gubben just ikväll för jag har kommit på att det är så jävla djupt rotat i mig att försöka avvärja situationer när han kan må kasst, att undvika eller att vakta på katastrofer som tex temat för dagen HundDöd. Även om jag i realiteten inte kan hjälpa honom med mer än ett samtal eller en kram eller så. Nåväl. Tidigare idag sprang jag in i Bgorm å hängde på upp till Janne, min extrabrorsa. Det var prick som det var för tio år sen. Prick! Jag drack te, ritade å dom pratade..Rollspel, Hepp!

Stark

2011-08-05T13:40:00.003+02:00

Jag är på jakt efter en riktigt stark sås. Som "After Death" fast starkare ;) Och idag ska jag gå till en affär som kan ha den. Sen funderar jag mycket. På många olika grejer. Att jag ska bli bjuden på fika av pappa imorgon tex. Nice. Ska jag bosätta mig i Sthlm? Nej. Ja. Kanske. Nej? Jag längtar till landet. Mitt barndoms land där allt var enkelt. Och så vill jag plocka svamp. Å bada från en brygga. Å måla med akryl. Ett riktigt pysselrum. Kanske en katt. En snäll sort. En veranda. Å trasmattor. Pelargoner. Ett hem värdig en tant.

samelsurium

2011-08-04T20:19:00.003+02:00

Nu har jag bestämt med A. att hon ska komma å hämta mig. Sajaju att det behövdes. Jag har sovit, ätit piller å läst idag. Kontemplerat. Tänkt igenom, sytt ihop tanke-säckar å kommit till nya insikter. Jag vet var jag har mig själv. Att mina nerver är intakta. Att kvarhållen gråt blir till kristaller inuti som förvandlas till slem. Att det gör dig infekterad. Att jag sa till min farmor att jag kunde ta hennes smärta å i takt med att jag blev sämre blev hon bättre. Klart det är en slump men ändå. Jag öppnade upp en kanal där som jag inte vet hur jag ska kunna stänga för nu pockar den på något alldeles förfärligt. Det är rätt många sådana konstiga saker som har sagts som sen har blivit till, svårt att förklara, man måste nog vara häxa för att förstå. Ja ja jag mår lite bättre nu. Kan andas nästan okej peppar peppar å har bara kräkts hårda slemklumpar två gånger sen jag kom hem till Bergsundsstrand. Det är ju också det jag måste lära mig någonstans. Människor är ensamma i olika grader och även om jag inte vill så måste jag åka hem. Så vi har kommit till det stadiet alltså. Att inte vilja åka hem. Intressant. För dom lider här och jag kan göra skillnad. Jag har redan gjort skillnad. Sen försvinner effekten efter ett tag men att ge konstgjord andning var ju något jag skulle sluta med? Eller hur man säger. När jag kommer hem behöver jag omvårdnad. Kanske mer nu än innan. Omvårdnad å kärlek. Det är väl därför jag inte vill. SÅ är det ju alltid för mig, att det blir kraftiga fysiska reaktioner på psykiska påfrestningar. När en ovilja till att ta in alla konsekvenser av ett handlande. Men så kanske det är för alla?

...

2011-08-03T23:28:00.003+02:00

Jag är utskriven från SöS, Yes sir I can fukking booogiiieeeee! Hämtar ut medikament för femton hundra. Flåsar mig fram å tillbaka till Ica. Lagar mat. Och trivs på det hela taget ganska bra.

...

2011-07-29T19:23:00.002+02:00

Först dömer dom ut henne och ger henne högst några dar att leva. Sen ska dom "göra allt" för att behandla det behandlingsbara. Sen är det plötsligt kritiskt igen å vi "borde vara där". Säger dom. Efter att ha sett provsvaren. Men innan dom var klara kan dom med att ge en hopp. ALLTSÅ JAG ORKAR INTE MER. Idag stod jag vid fönstret på sjunde våningen och funderade på att ta ett kliv ut, i tomma intet för det är så det känns nu.

...

2011-07-27T13:18:00.002+02:00

Tar dag för dag. Ständigt i konflikt med sjukvården. Och med mig själv. Avvaktar en vecka till. Sen MÅSTE jag fan hem på ett eller annat sätt.

...

2011-07-26T01:11:00.002+02:00

Jag funderar; om hon ändå inte kommer att få någon återupplivningshjälp om hon slutar andas..varför ska hon då ligga på sjukhus? Man ligger väl på sjukhus för att få hjälp?! Då kan hon ju lika gärna vara hemma. Hon skulle vara mycket lyckligare om hon fick dö hemma. Om det bara inte var för såret i magen.. Men hemsjukvården skulle kunna, rent teoretiskt, i alla fall hjälpa till. Hon skulle ha mera obehag och kanske större smärta men å andra sidan vara gladare och mer tillfreds. Jag funderar på att kidnappa min Farmor.

Annat:

Broderar "Korv ger starka ben" till Mast

...

2011-07-25T00:43:00.004+02:00

Mamma och jag pratar om döden. Om ansvar och om att våga lämna. Hon berättar om sin pappas död och om sin systers. Hon får det att låta så fridfullt. Fördelen med henne är att hon inte blir hysterisk. Sen kommer vi in på ämnet skuld. Hur min skuldkänsla påverkar allt jag gör och hon ber mig att släppa taget om den. Släpp det bara. Varje människa föds egentligen på en grav. Och våga vara mer i nuet. Inte i sen:et. Det är klokt tänkt. Sen går jag ut och tjuvröker. Tar en sväng förbi affären och köper den enda smärtlindring jag kan. I skydd av en buske äter jag sockrade munkar. Torra, mjälla saker som smakar lite surt. Dom har väl legat där länge och frestats kan man tänka sig. I min barndoms stad hittar jag sockerpasta, flytande glukos och vegegel som jag inte köper. Jag har ju ändå ingen tillgång till ugn eller ro. Ugn och Ro. Lite fint. Jag känner mig lugnare. Gladare men ändå ledsnare. Jag vet vad jag måste göra och när. Farmor låg idag på IVA och läste svensk damtidning. Det gnager sig in, hoppet om att hon ändå överlever. Pappa var där hela dagen. Jag satt ju här med min mamma och hennes nyopererade knä och dammsög, flyttade böcker och gjorde fint. Eller skapligt. Hon är ju perfektionist. Min mamma. Det känns konstigt att kalla henne så men också helt naturligt. Pratade med mormor nyss fyllda 95 och med brorsdottern med pojkvän som jobbar med pappas kompis N. Blev medpromenerad av Katten här. Han gick med mig och Loppan runt kvarteret och satt och väntade när hon ville nosa lite. Väldigt fint. Och så har jag läst en bok om stressade hundar. Bosse stämmer in på ca 75% av alla symtom. Men jag känner att jag skulle kunna träna bort det mesta. Om jag bara vågade. Han är ju redan så präglad av mig. Tänk om jag tränar fel? Å andra sidan tänk om jag inte gör det. Att det går bra,kors i taket. Sen funderar jag på rädsla. På det där folk säger till mig i tid och otid "jag är rädd för dig". Det handlar egentligen mest om att dom är rädda för sig själva. På vad dom skulle kunna bli. Jag vet, jag har varit där själv. Det finns en pojke i min stad som jag är nyfiken på. Inte kär. Nyfiken. Men jag vågar inte ta kontakt av rädslan för att inte kunna bli något annat. Nyss var det som att någon la sin hand på min axel men jag är den enda som är vaken.. Är det en förvarning?

...

2011-07-24T14:42:00.003+02:00

Jag tror att jag håller på att bestämma mig för att åka hem i alla fall. Min mage har hamnat i ett skov av blod, slem, illamående och svullna leder. Det händer så gott som bara när jag tillbringar för mycket tid i Sthlm. När stressen är för hög. Jag har en sak kvar att göra. Att se till så att Farmor får ångestlindring. Hon är alldeles för orolig och rädd. Jag förstår det. Det är jag också. Egentligen kanske det är förkastligt att jag åker i "förtid". Ja antagligen är det det. Men jag har saker att fixa. Och en kropp som håller på att ge upp. Och ett ångesthav som inte kommer att ge med sig vare sig jag är här eller där.

.

2011-07-24T01:15:00.003+02:00

Egentligen vill jag skriva: att jag har ont i magen. Att något har gått sönder. Att farmor lever. Än så länge. Att jag har noll framtidstro. Att jag inte fattar hur jag ska kunna åka tillbaka till det där dammiga sjukhuset och se människorna som jobbar där i ögonen för dom väntar bara på att hon ska dö. Det blir ingen mer respirator om hon slutar andas. Ingen massiv hjälpattack om hon blir sämre och jag fattar inte hur jag ska våga stanna. Hur jag ska våga gå. Hur det ska bli med någonting. Hon är i för dåligt skick och så är hon ju gammal också. När blev ålder ett så stort ok att bära? Jag får frågan om jag är rädd. Nej inte för döden men för att lämna jorden men mest är jag rädd för att pappa ska bli arg. Han blir ofta arg när han inte kan hantera sina känslor. Jag kan inte hantera det och om jag inte kan parera det där så tar han ut det på någon annan. Min mamma tex. Så han får inte bli arg. Vad som än händer. Pappor får inte bli arga. Äter mängder med vitt bröd. Och sover. Frukt och te och sömn. Fina samtal och nya världar. Dricker vin ur en rörstrand-kopp Mammas fd favoriter. Räknar igenom serviserna jag har. Som farmor har sparat ihop till mig; en fruktservis, en teservis, en kaffeservis, en matservis, en dessertservis och en soppservis. Glas i mängder. I kristall. Och rejäla bestick. Vaser. Skålar. Båltillbehör. Namnade lakan och handdukar och dukar och servetter. Som jag skulle få när jag var vuxen nog och hade ett riktigt hem. Är jag vuxen nog nu när jag håller din hand? Jag skulle hellre ha dig kvar. Har sagt det som behöver sägas; att hon är älskad och att jag litar på hennes omdöme. Om hon vill kasta in handduken så tassar jag efter och plockar upp den. Älskade lilla fågelskelett.

.

2011-07-21T11:56:00.002+02:00

Hem(sk)längtan. Två veckor utan hund. Igår var farmor vaken. Så fort pappa gick ut ur rummet väste hon bakom syrgasmasken "Elin ta bort masken!" Hon var helt övertygad om att hon skulle dö om hon hade den på. Min plan är att åka hem i helgen och sedan återkomma efter ett tag när mina batterier är laddade. Hem. Vars nu det är. Hemma är där mina hundar är.

.

2011-07-20T04:19:00.004+02:00

Igår var Farmor vaken en liten liten stund :) Det kändes stort! Jag träffar alla dom jag håller av eller höll av innan, passar liksom på när jag ändå är strandad här.. Kom på att det är något slags bokslut jag håller på med. Ett kapitel i livet som måste bli mer klart innan nya kan ta vid. Min ungdoms stad är för evigt ett stort oläkt sår i mitt inre och jag måste vidare, jag har saker att uträtta. Glömmer även bort hur det är att hantera män i den här stan. Dom försöker klibba sig fast vid en. Sjukt obehagligt. På senaste nattpromenaden inte mindre än fem olika, okända män. Ska försöka sova lite så att jag kommer iväg till Sös i lagom tid.

P.S

Stort tack till mina fantastiska vänner för allt stöd av olika slag. Fattar inte vad jag har gjort som gör att jag förtjänar er :) TACK SOM FAN!

Åh

2011-07-17T03:40:00.004+02:00

Det börjar ta på mina nerver att vara här. Det egentliga problemet är inte sjukhusmiljön, det är att dom vill åt min själ. Och nu är jag fast här. Jag har noll cash så jag kommer inte härifrån om jag inte liftar eller tar en promenad.. Jag orkar inte tjata om att jag inte har några pengar men jag har verkligen _inga_ pengar. Dom jag hänger med har ingen mat, inga basvaror, ingenting. Jag lever på kaffe. Inte så att jag inte har hull att ta av men det gör ju sitt till för att dra ner ens humör. Jag vill bara se att farmor vaknar sen kan jag fundera på saken. Det enda jag helst av allt vill är att packa ner henne i min ryggsäck och spatsera ut genom dörren. När jag bodde i den här stan så var jag så sjuk i själen. Jag vill inte hamna där igen. Jag har mött människor jag älskar från mitt förflutna hela veckan och det är ju inte deras fel att jag skevar ur men jag undrar ändå hur dom mår egentligen? Och jag undrar om jag kommer att finnas kvar när jag väl kommer tillbaka.